Skillnad mellan versioner av "E. Hitlers Julkalender 2022"

Från Eddie Meduza Wiki
Hoppa till: navigering, sök
(Kategori:Julkalender)
(Ändrade lite saker jag inte var nöjd med)
 
Rad 11: Rad 11:
 
Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.
 
Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.
  
''Bwööh! Vafan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''
+
''Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?''
  
 
''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.
 
''Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde.'' Sa E. Hitler.
Rad 19: Rad 19:
 
''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''
 
''Ja ja skit samma.'' Sa E. Hitler. ''Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.''
  
''Va? Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under honom.
+
''Va?! Inget brännvin?! Varför inte?'' Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under honom.
  
 
''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.
 
''Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför.'' Sa E. Hitler och la på luren.
Rad 137: Rad 137:
 
''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé Olé Olé.
 
''Vi börjar med Expressen, den är närmast.'' Svarade Olle Olé Olé Olé.
  
Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan ställde de ifrån bilen alldeles framför Expressens entré och gick in.
+
Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.
  
 
''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.
 
''God kväll, vad kan jag hjälpa er med?'' Frågade receptionisten när de klev in.
Rad 145: Rad 145:
 
''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur.  
 
''Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta!'' Sa receptionisten och lyfte en telefonlur.  
  
En halv minut senare la telefonisten på luren och sa till Olle Olé Olé Olé:
+
En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé Olé Olé:
  
 
''Ni har tur! Han var på väg att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''
 
''Ni har tur! Han var på väg att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.''
Rad 155: Rad 155:
 
''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.
 
''Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis!'' Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.
  
''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen!'' Sa annonseringsgubben och flinade.
+
''Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen.'' Sa annonseringsgubben och flinade.
  
 
''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.
 
''Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig.'' Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.
Rad 184: Rad 184:
 
''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.
 
''Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu!'' Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.
  
Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé Olé Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum för de hade inte råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé Olé Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.
+
Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé Olé Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé Olé Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.
  
 
Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.
 
Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.
Rad 194: Rad 194:
 
''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.
 
''Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten.'' Sa polisen.
  
''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i om man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.
+
''Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång.'' Sa Börje och började bli lite irriterad.
  
 
''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.
 
''Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten.'' Sa polisen.
Rad 204: Rad 204:
 
''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.''
 
''Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.''
  
''Amen vafan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.
+
''Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt!'' Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.
  
 
Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.
 
Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.
Rad 218: Rad 218:
 
''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.
 
''Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil?'' Undrade Ljungbacken.
  
''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlår vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.
+
''Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom!'' Sa Börje med ett litet flin.
  
 
Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt samma sak.
 
Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt samma sak.
Rad 249: Rad 249:
 
Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.
 
Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.
  
''Vadfan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé Olé Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.
+
''Vad fan ska vi göra nu?'' Sa Olle Olé Olé Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.
  
 
''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''
 
''Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna.'' Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. ''Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.''
Rad 269: Rad 269:
 
Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.
 
Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.
  
''Vafan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé Olé Olé när han fick se dem.
+
''Vad fan gör ni härinne?'' Frågade Olle Olé Olé Olé när han fick se dem.
  
 
''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.
 
''Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren.'' Sa en av medlemmarna.
Rad 431: Rad 431:
 
''Men Frisse, vi kan ju inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.
 
''Men Frisse, vi kan ju inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den!'' Sa E. Hitler.
  
''VA?! VAFAN SÄGER DU?!''
+
''VA?! VAD FAN SÄGER DU?!''
  
 
I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.
 
I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.
Rad 471: Rad 471:
 
''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.
 
''Vad i helvete håller ni på med, Frisse?'' Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.
  
''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin!!?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.
+
''Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin!?'' Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.
  
 
''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.
 
''Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än!'' Sa E. Hitler.
Rad 543: Rad 543:
 
Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet och på hans övre tandrad fattades flera tänder och hans kläder var sönderrivna.
 
Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet och på hans övre tandrad fattades flera tänder och hans kläder var sönderrivna.
  
''Greven! Vad i helvete är det som har hänt!?'' Utbrast E. Hitler.
+
''Greven! Vad i helvete är det som har hänt?!'' Utbrast E. Hitler.
  
 
''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''
 
''Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.''
Rad 664: Rad 664:
 
''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.
 
''Var är Hitler?'' Sa mannen när han fick syn på Meduza.
  
''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vafan det var han skulle.''
+
''Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.''
  
 
''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.
 
''Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb?'' Sa mannen ilsket.
Rad 678: Rad 678:
 
''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.
 
''Norstedt?'' Sa Meduza frågande.
  
''Ja eller Hitler eller vafan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.
+
''Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig.'' Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.
  
  
Rad 720: Rad 720:
 
''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven med ett knogjärn i nacken. Sven ramlade i backen och blev liggande där.
 
''Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje!'' Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven med ett knogjärn i nacken. Sven ramlade i backen och blev liggande där.
  
''Vafan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.
+
''Vad fan gör du din jävla pick?'' Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.
  
 
''Vart fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.
 
''Vart fan är Hitler?'' Var det enda som mannen svarade.
  
''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlår jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.
+
''Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlör jag ner dek!'' Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.
  
''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlår ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.
+
''Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlör ner folk bakifrån!'' Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.
  
 
''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje, tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.  
 
''Aa, du har rätt Ljungbacken.'' Sa Börje, tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.  
Rad 736: Rad 736:
 
''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.
 
''Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor.'' Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.
  
''VAFAN, HAR DU SAGT DET!?'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.
+
''VAD FAN, HAR DU SAGT DET?!'' Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.
  
 
''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.
 
''Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop!'' Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.

Nuvarande version från 21 mars 2024 kl. 09.14

Finns på forumet Meduzaland, skriven av användaren UY

Del 1[ ]

Det var en kall eftermiddag i början av december. E. Hitler var för ovanligheternas skull helt nykter, och som om inte det vore nog befann han sig inte i sin studio, utan han satt istället vid köksbordet med en drös papper och en miniräknare.

Oktober 7 800 kronor minus brännvin 9 700 kronor. November 700 kronor minus brännvin 14 000 kronor. Nej, det här går inte. Mumlade E. Hitler tyst för sig själv.

Plötsligt så reste han sig upp, skyfflade ner alla papper i en kartong och ställde den under bordet. Sen gick han bort till telefonen och slog det nummer som han alltid brukade slå när han hade problem som inte kunde lösas med hjälp av logiskt tänkande. Det var nämligen Luftwaffes telefonnummer han slog.

Efter sju signaler gav E. Hitler upp och la på luren igen, omedveten om att Frisse Frisén svarade i samma sekund som han la på. E. Hitler gick bort till skafferiet och tog fram en halvdrucken brännvinsflaska som stod bakom ett paket skorpor. Just när han hade skruvat av korken och skulle ta sig en klunk ringde telefonen. E. Hitler skyndade sig att svara i hopp om att det kanske var någon som ringde och ville beställa några kassetter. Men till E. Hitlers besvikelse så var det bara Frisse Frisén i andra änden.

Bwööh! Vad fan menar du med att ringa hit och busringa din jävel?

Jag har väl inte busringt heller, det var ju ingen som svarade när jag ringde. Sa E. Hitler.

Jo, det var det visst det! Du slängde på luren i örat på mig! Bwöööh! Envisades Frisse.

Ja ja skit samma. Sa E. Hitler. Iallafall, jag ringde för att jag behövde din hjälp, eller rättare sagt er hjälp. Ta med dig resten av Luftwaffe och kom hit, jag bjuder på kaffe.

Va?! Inget brännvin?! Varför inte? Sa Frisse, och det lät som att hela världen hade gått under honom.

Nej, och om ni kommer hit så ska jag tala om varför. Sa E. Hitler och la på luren.

Efter att han lagt på så tog han sig ett par klunkar ur brännvinsflaskan innan han skruvade på korken och gömde undan flaskan igen.

När Luftwaffes minibuss körde in på E. Hitlers gård fick E. Hitler gå ut och visa in dem i köket, för Luftwaffe var ju vana att annars gå direkt in i studion när de kom hem till E. Hitler. När alla tretton medlemmarna hade satt sig i köket blev det väldigt trångt, dels för att de var så många och för att E. Hitlers kök var ganska litet. Frisse Frisén och de medlemmar som stod högst i rang fick sitta i kökssoffan medan de andra fick sätta sig på köksbänkarna eller på golvet. E. Hitler fick stå upp. Man rangordnades efter hur fort man kunde dricka ur en 75:a.

Såhär ligger det till. Sa E. Hitler. Försäljningen av våra kassetter har minskat drastiskt den senaste tiden, samtidigt som utgifterna har ökat drastiskt.

Jamen vi släppte ju en ny kassett förra månaden. Borde inte det ha gett oss högre inkomster? Frågade Dieter Beck.

Jo, i vanliga fall så borde det det, men på grund av att inspelningskostnaderna var så höga för den kassetten, så hade jag inte råd att annonsera i några större tidningar den här gången, och därför har vi inte kunnat sälja lika mycket. Sa E. Hitler.

Bwööh, vad ska vi göra då? Undrade Frisse Frisén.

Tja, vi ska helt enkelt ge oss ut på stan och göra reklam för kassetten på gammaldags vis. Sa E. Hitler. Vi ställer upp ett bord på torget i Växjö och säljer kassetter där, och så kan vi ha en megafon med oss och säga åt folk att de ska köpa kassetten. Vi kan ju lura i dem att vi säljer kassetten extra billigt för att det är jul.

Ska vi verkligen sälja kassetterna till lägre pris än vanligt? Sa Louie Wikner förvånat.

Nej, självklart inte! Vi lägger på en tia extra. Det vet ju ändå inte hur mycket kassetterna kostar i vanliga fall. Sa E. Hitler och skrattade.


Del 2[ ]

När alla hade druckit upp sitt kaffe (utom Dieter Beck, för han gillade inte ospetsat kaffe) hjälptes de åt att lasta in E. Hitlers köksbord i Luftwaffes minibuss, och sen gav de sig iväg mot torget i Växjö. I vanliga fall brukade det vara ganska trångt i minibussen, för den hade tolv säten och Luftwaffe var tretton personer, men nu var det ännu trängre när de hade E. Hitler och ett bord med sig. E. Hitler lyckades dock komma på en lösning. De band fast bordet på taket och så fick E. Hitler ligga raklång i knäna på de som hade sittplats.

När de väl var framme så ställde de bordet på torget och förväntade sig att det omedelbart skulle komma en ström av människor, men efter en halvtimme och inte en enda kund plockade E. Hitler fram megafonen och började ropa i den: Kom och köp! Kom och köp! E. Hitler och Luftwaffes kassetter till salu extra billigt! Köp nu, annars är ni korkade! Extra pris!

Då kom det fram en man och tittade på kassetterna som låg uppradade på E. Hitlers köksbord.

Har ni tillstånd att bedriva försäljning här? Frågade mannen.

Nej, varför ska vi ha det för? Svarade E. Hitler.

Mannen ryggade tillbaka när E. Hitler svarade, för E. Hitler hade glömt bort att stänga av megafonen när han svarade mannen.

Jamen man måste ha tillstånd för att få sälja på allmänna platser, så jag måste be er att packa ihop och komma tillbaka när ni har skaffat tillstånd. Sa mannen.

Bwööh! I helvete! Sa Frisse Frisén och gav honom en rejäl höger. Sen tog Frisse Frisén megafonen från E. Hitler och sa: Nu är det min tur att prata, så vi får lite kunder någon gång!

Innan Frisse började prata i megafonen så skruvade han upp volymen på max och ställde sig på bordet.

BWÖÖÖH! KOM OCH KÖP VÅRA KASSETTER, ANNARS JÄVLAR SKA NI FÅ! DET ÄR SLICKA FITTA PÅ ALLA KASSETTERNA! KÖP MINST TRE EXEMPLAR AV VARJE! ANNARS SKA JAG SLÅ NER ER ALLIHOP! Vrålade Frisse och började hoppa på bordet, för han började bli grinig över att de fortfarande inte hade sålt några kassetter.

Plötsligt så brakade bordet ihop, och Frisse for rätt ner i backen och blev liggande bland kassetter och brädbitar från bordet. Detta gjorde att Frisse Friséns försäljningstrick misslyckades totalt. Det var ju meningen att folk skulle bli rädda och köpa kassetterna för att slippa få stryk, men nu stod de istället och skrattade åt honom. När Frisse såg det, blev han fly förbannad, och han började slå ner folk som stod och skrattade. Han gick fram till folkmassan och började slå ner människorna en efter en, och varje gång som han slog ner någon så vrålade han: BWÖÖÖH!

Men tyvärr så hann han inte slå ner så många, för det tog inte så lång stund innan de kunde höra polissirenerna. Så Frisse Frisén och de andra fick skynda sig att plocka igen kassetterna och åka därifrån. När de kom tillbaka till E. Hitlers residens så gick E. Hitler in och ringde några telefonsamtal. Han hade insett att han behövde hjälp från fler än Luftwaffe om han skulle klara det här. Efter en kvart började de första fordonen komma in på E. Hitlers residens, bland annat en limousin med registreringsnumret BÖG469 och en EPA-traktor.


Del 3[ ]

Knappt en timme efter att E. Hitler ringt det första telefonsamtalet var hela hans gård full med bilar. Den som kom först var Efraim Barkbit och han bodde närmast. Därefter hade bröderna Lundin, Ljungbacka-Erik, Greve von Boegroeff, Smällphete Sigge med flera kommit. Ingen förstod riktigt varför E. Hitler ville att de skulle komma, för E. Hitler sa inte så mycket över telefon, bara att det var viktigt. Det kunde ju inte vara dags att spela in en ny kassett heller, för de hade ju släppt en ny kassett bara för någon månad sen. När alla hade kommit tog E. Hitler fram megafonen igen. Den hade blivit lite krokig, för Frisse Frisén landade på den när bordet brakade ihop på torget, men som tur var fungerade den fortfarande, så E. Hitler slapp skrika sig hes.

Såhär ligger det till. Vi måste komma på ett sätt att öka försäljningen av våra kassetter. Kostnaderna för att spela in den senaste kassetten blev mycket högre än vad den brukar, och samtidigt har försäljningen minskat. Sa E. Hitler.

Jamen det är väl du som har hand om försäljningen, borde inte det vara ditt problem? Undrade Roger Ballis.

Jamen fattar ni inte? Om inte vi lyckas öka försäljningen, så har vi inte råd att köpa brännvin tills dess vi ska spela in nästa kassett! Sa E. Hitler.

Efter att han hade sagt det blev det knäpptyst. Det var tyst en lång stund, men till slut så var det Börje Lundin som bröt tystnaden.

Hamen vad sa vi göra då Hettler? Undrade han.

Tja, vi måste helt enkelt hjälpas åt att öka försäljningen igen. Jag och Luftwaffe var vid torget i Växjö nyss och försökte sälja lite, men det gick åt helvete. Tydligen så behöver man tillstånd för att få sälja på allmän plats. Jag ska försöka ordna ett, så kan jag och Luftwaffe åka ner dit igen imorgon. Eftersom vi inte längre har råd att annonsera i de större tidningarna så kan ju Smällphete Sigge, Roger Ballis och Olle Olé Olé Olé besöka några tidningsredaktioner och försöka övertala dem att låta oss annonsera gratis. Ni kan ta med er några medlemmar ur Luftwaffe ifall ni tror att det skulle behövas. Och i och med att vi bara annonserat i lokaltidningar kan ju Börje, Sven och Ljungbacken åka norrut och se om ni kan sälja lite kassetter där. Efraim Barkbit och Greven, ni kan åka runt till skivaffärer och butiker och försöka få dem att försöka sälja våra kassetter. Använd de metoder som ni tycker är lämpligast. Sa E. Hitler och ställde ifrån sig megafonen.

En efter en lämnade bilarna E. Hitlers gård och körde iväg mot olika mål. Kvar på gården så var endast E. Hitler och drygt hälften av Luftwaffe.

Jag går in och ringer några samtal. Jag ska försöka få tag i det där förbannade tillståndet. Ni kan gå och försöka få tag i ett nytt bord under tiden. Sa E. Hitler till Frisse Frisén innan han gick in.

E. Hitler började med att ringa till kommunen för att höra efter vem han skulle fråga om tillståndet, men föga anade han att han skulle bli sittandes i telefonkö resten av dagen.


Del 4[ ]

E. Hitler lyfte telefonluren och ringde till kommunens växel. Där fick han instruktioner om att han skulle trycka på en siffra för att välja vilken avdelning han skulle bli kopplad till. E. Hitler visste inte riktigt vilken siffra han skulle trycka på, så han chansade och tryckte på 7.

Välkommen till barn- och utbildningsnämnden, vad kan jag hjälpa till med? Svarade en telefonist.

Jo alltså, jag skulle söka om tillstånd för att bedriva försäljning på torget i Växjö imorgon. Sa E. Hitler.

Ja, det kan jag tyvärr inte hjälpa er med, ni får prova att ringa byggnadsnämnden istället.

E. Hitler la på luren och slog numret till kommunens växel en gång till. När han kom fram till byggnadsnämnden fick han till svar: Nej, det vet jag ingenting om. Prova att ringa miljönämnden istället.

E. Hitler slängde på luren och kände att han började bli alltmer irriterad. Han lyfte luren och slog för tredje gången numret till kommunens växel.

Samtidigt var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och sex Luftwaffe-medlemmar på väg upp till Stockholm, för det var där som de flesta tidningarna hade sin redaktion. Roger Ballis och Smällphete Sigge hade valts ut för de var kraftigt byggda, medan Olle Olé Olé Olé hade skickats med för att han var den ende i sällskapet som hade någon som helst erfarenhet av journalistyrket.

Vi kan ju börja med Expressens redaktion, sen fortsätter vi med Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten! Sa Olle Olé Olé Olé.

Men ligger inte Göteborgs-Posten i Göteborg? Undrade Roger Ballis.

Javisst fan, det gör den ju. Sa Olle Olé Olé Olé och kände sig lite dum.

Äsch, vi kan svänga förbi Göteborg på hemvägen. Sa Smällphete Sigge.

När E. Hitler lyft telefonluren för nionde gången och slagit numret till kommunens växel, var han så irriterad att han höll på att få ett vansinnesutbrott. Nu hade han provat att trycka på alla siffror utom en. E. Hitler tryckte på den sista siffran och väntade på att någon skulle svara, men det tutade bara upptaget. Då slängde E. Hitler på luren så hårt att telefonen ramlade ner på golvet. Sedan tog fram en telefonkatalog och letade upp numret till kommunalrådet. E. Hitler tog upp telefonen från golvet och slog numret. Efter tre signaler så svarade det.

Nu jävlar vill jag ha tillstånd till att sälja kassettjävlar på torget i Växjö imorgon! Och får jag inte det, då jävlar då ska ni få se på fan!!! Skrek E. Hitler ilsket i telefonen.

Men...det är väl hos polisen man ska söka det tillståndet? Sa kommunalrådet och kliade sig oförstående på hakan.

Då slängde E. Hitler på luren så hårt att den sprack och telefonen ramlade ut. Sen gick han ut, startade sin bil och körde raka spåret ner till polisstationen. Han gick in på stationen, trängde sig före i kön och frågade receptionisten om tillståndet.

Javisst, fyll bara i den här blanketten så är det klart. Sa receptionisten och log vänligt mot E. Hitler.

Efter att ha fyllt i och lämnat in blanketten så åkte E. Hitler hem igen. När han kom hem gick han in i köket, öppnade skafferiet och drack ur det sista ur brännvinsflaskan som han hade gömt där tidigare under dagen.


Del 5[ ]

Framåt kvällen var Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex anonyma Luftwaffe-medlemmarna framme i Stockholm. I bilen satt Roger, Smällphete Sigge, Olle Olé och två medlemmar av Luftwaffe. De fyra andra medlemmarna fick sitta i ett släp som Smällphete Sigge hade hyrt på OK. Sällskapet stannade till på en mack och köpte en karta över Stockholm. Sen lånade de en telefonkatalog som de använde till att ta fram adresserna till tidningsredaktionerna.

Vilken tidningsredaktion ska vi först besöka? Undrade Roger Ballis.

Vi börjar med Expressen, den är närmast. Svarade Olle Olé Olé Olé.

Innan de tre vännerna och de sex våldsmännen lämnade macken köpte de varsin mosbricka, eftersom de inte hade ätit något sen de lämnade E. Hitlers gård. När maten var uppäten satte de sig i bilen igen och åkte mot Gjörwellsgatan, där både Expressen och Dagens Nyheter hade sina huvudkontor. När de var framme på Gjörwellsgatan parkerade de alldeles framför Expressens entré och gick in.

God kväll, vad kan jag hjälpa er med? Frågade receptionisten när de klev in.

Vi skulle vilja prata med den som är ansvarig för annonseringen i er tidning. Sa Olle Olé Olé Olé.

Okej, jag ska kolla om han är kvar på kontoret. Vänta! Sa receptionisten och lyfte en telefonlur.

En halv minut senare la receptionisten på luren och sa till Olle Olé Olé Olé:

Ni har tur! Han var på väg att gå för dagen, men han säger att han har tid att ta emot er om det går fort. Ta hissen till andra våningen och sen tredje rummet på vänster sida.

Tack ska du ha! Sa Olle Olé Olé Olé innan de gick till annonseringsgubbens kontor.

Smällphete Sigge knackade försiktigt på annonseringsgubbens dörr innan de gick in.

Goddag. Mitt namn är Roger Ballis. Vi skulle vilja sätta in den här annonsen i er tidning. Vi skulle vilja ha den på båda sidorna i mittuppslaget och ni får gärna göra en liten notis på löpsedeln också. Självklart ska det vara gratis! Sa Roger Ballis och gav annonseringsgubben en kopia av en annons som E. Hitler brukade använda när han annonserade i lokaltidningar.

Ni måste skämta! Man kan inte få ett så stort annonsutrymme gratis! Jag har inget utrymme alls för den delen. Sa annonseringsgubben och flinade.

Jaså inte? Men jag, jag är av en annan åsikt och jag hoppas att du snart kommer dela den med mig. Sa Roger Ballis och gav honom en rak höger.

Annonseringsgubben ramlade baklänges över sitt skrivbord och rev ner en massa papper och några kaffekoppar på golvet. När han reste sig igen var det Smällphete Sigges tur att klippa till honom. När annonseringsgubben försökte resa sig för andra gången så tog Olle Olé Olé Olé tag i honom och sa:

Hur mycket sa du att det kostade att annonsera i mittuppslaget?

D...d...det...det är gratis! Pep annonseringsgubben.

I samma sekund rusade några andra in på kontoret. De hade hört annonseringsgubbens skrik, men det var ingen match för Luftwaffe-medlemmarna. När alla de var nedslagna så var det dags för sällskapet att ge sig av. Direkt när de kom ut från annonseringsgubbens kontor så fick de möta fem säkerhetsvakter.

Småpotatis! Ropade Roger Ballis och slog ner en vakt samtidigt som han sparkade en annan vakt i magen, och inom loppet av en minut så var alla vakterna däckade.

Men snart kom ett dussin vakter till. Roger Ballis och de andra slog vilt omkring sig, och det var inte bara vakter de slog ner. Det råkade även komma med några journalister och kontorspersonal i vägen när de försökte fly från tidningsredaktionen.

Mitt i alltihop så fick Smällphete Sigge syn på en bekant figur. Det var ingen mindre än Mats Olsson. Smällphete Sigge rusade fram och gav honom en snabb höger.

Där har du för att du sågade Eddie Meduza! Imorgon skriver du en ursäkt på ledarsidan! Ropade Smällphete Sigge, och sen gav han Mats Olsson en till smäll så att han somnade in som en snok.

När de kom ut så gick de till Svenska Dagbladets kontor, men när de kom in visade det sig att den annonseringsansvarige hade gått för dagen, och det kanske var lika bra, för de kunde höra hur polissirenerna kom allt närmare.


Del 6[ ]

När morgonen kom hoppade Roger Ballis med ett skutt upp ur sängen. Han hade sett fram emot hotellfrukosten ända sen de tog in på hotellet kvällen innan.

Vakna era jävlar, vi ska äta frukost nu! Ropade Roger Ballis för att väcka de andra.

Det var inte bara Roger Ballis som sov i rummet, utan också Olle Olé Olé Olé, Smällphete Sigge och de sex inhyrda medlemmarna från Luftwaffe. De hade sovit i samma rum då de inte hade råd att hyra varsitt. Nio personer i ett enkelrum, det var ganska trångt. Därför fick Roger Ballis sova i sängen, Smällphete Sigge i soffan och resten fick sova på golvet. Från början hade de tänkt att slåss om vem som skulle sova i sängen och soffan, men Olle Olé Olé Olé tyckte att de kunde dra lott istället, för att spara på krafterna tills de skulle besöka nästa tidningsredaktion.

Samtidigt på en parkering i Filipstad vaknade Börje Lundin av att någon knackade på rutan till hans EPA-traktor. Eftersom rutan hade frusit fast och inte gick att veva ner så fick Börje öppna dörren och kliva ut istället.

Vet ni om att tomgångskörning är tillåtet i högst en minut? Sa mannen, som visade sig vara en polis.

Hamen, vi har la inte stått här så länge. Svarade Börje sömndrucket.

Inte? Jag har fått rapporter om att ni har stått här med er bil hela natten. Sa polisen.

Det är ingen bil, det är en EPA-traktor, och förresten skiter jag i att man inte får köra på tomgång. Sa Börje och började bli lite irriterad.

Inte den tonen, tack. Om inte ni skärper er, så tar jag med er till stationen. Dessutom så blir det böter för att ni har kört på tomgång hela natten. Sa polisen.

I helvete! Protesterade Börje.

Då klev också Sven ur bilen för att pissa. Då fick han se polisen ta polisgrepp på Börje. Då tände Sven genast till och hoppade på polisen, och fick ett rejält tag om nacken på honom. Polisen började fäkta och hoppa för att skaka av sig Sven, men innan han hann göra något, så sänkte Börje honom med en välriktad vänstersving.

Aa, tack för hjälpen, Sven. Jag tror han blev lite sur för vi hade EPA-traktorn på i natt.

Amen vad fan, man måste ju ha motorn igång för att få någon värme när det är kallt! Sa Sven, som inte alls kunde förstå varför polisen hade klagat.

Innan de fortsatte resan norrut kom Börje på att de kunde ju passa på att dela ut några av reklamlapparna som de hade fått av E. Hitler.

Stoppa en lapp i snutens ficka också, så kan han köpa några kassetter när han vaknar, hö hö hö. Sa Börje.

Efter att ha lämnat Filipstad så körde de norrut, mot Vansbro. Tanken var att de skulle åka så långt norrut som de kunde på en vecka och dela ut så många reklamlappar som möjligt. Ett par timmar senare, efter att de lämnat Filipstad, började de höra polissirener bakom sig. Sirenljudet kom allt närmare.

Tror du det är polisen som vi slog ner som har vaknat, Börje? Sa Sven.

Aa, det måste det vara. Synd att EPA-traktorn bara gör sjutti! Vi kan ju inte köra ifrån snuta'! Sa Börje.

Men Börje, kan vi inte slå ner några snutar och ta deras bil? Undrade Ljungbacken.

Ja, det kan vi göra. Vi kan ju låtsas att vi ger oss, och när dom sätter oss i bilen så schlör vi ner dom! Sa Börje med ett litet flin.

Sagt och gjort, de stannade EPA-traktorn med en tvärnit och klev ut. När polisen kom ikapp Börje och co så stod de vid EPA:n och väntade. Börje höll händerna över huvudet och tänkte låta sig arresteras, men när han såg att det bara var tre polisbilar, tyckte han att de bara kunde slå ner poliserna direkt istället. Han behövde inte säga något om sin plan till Sven eller Ljungbacken, för båda tänkte exakt samma sak.

Konstapel Ljung gick fram för att sätta handklovar på Börje, men just när han skulle sätta den första kloven på Börjes hand, fick han sig en vänster uppercut så att han flög en bit upp i luften innan han slog ner i backen.

Poliserna drog genast sina tjänstevapen, men innan någon hade hunnit få fram sin pistol hade både Sven och Ljungbacken hunnit däcka varsin polis, och Börje hade redan släckt sin andra polis.

Då tog de poliser som fortfarande var vid medvetande och gömde sig bakom en polisbil för att tillkalla förstärkning.

Samtidigt som poliserna anropade polisstationen passade Börje, Sven och Ljungbacken på att lasta över alla sina saker, reklamlappar, kassetter, ölbackar och brännvinsdunkar från EPA-traktorn till en av polisbilarna. Alldeles innan poliserna hade framfört sin begäran om hjälp hade bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik hunnit ta en av polisbilarna och lämna platsen.

Aa, det gick ju bra det häringa! Sa Ljungbacka-Erik efter att de kommit iväg.

Ja, vi kan ta och fira med att dricka varsin öl. Sa Sven och sträckte sig efter en ölback som stod på golvet.

Aa, vilken bra idé. Vi har inte hunnit druckit nånting idag än. Sa Börje och tog emot en öl från Sven.

Alla tre öppnade sin öl nästan samtidigt och tog en stor klunk direkt, men glädjen blev kortvarig, för strax efter att de druckit ur sin första öl, dök ett tiotal polisbilar upp i backspegeln.


Del 7[ ]

Efter att ha ätit en rejäl frukost, så rejäl att hotellet gick back, begav sig Roger Ballis, Smällphete Sigge, Olle Olé Olé Olé och de sex Luftwaffe-medlemmarna mot Dagens Nyheters redaktion.

Tror ni att de andra tidningarna har tillkallat extra vaktstyrkor nu? Frågade Roger Ballis.

Nej, de väntar sig nog inte att vi ska ge oss på en tidningsredaktion som ligger på samma gata som Expressen. Svarade Olle Olé Olé Olé.

Men han kunde inte haft mer fel, för när de kom fram till DN:s redaktion så stod det femton vakter och väntade utanför huvudingången.

Vad fan ska vi göra nu? Sa Olle Olé Olé Olé när han fick se alla vakter. Han trodde att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi dem.

Det finns ett sätt som vi kan ta oss förbi vakterna. Sa Roger Ballis och pekade sedan på de sex Luftwaffe-medlemmarna. Om ni angriper vakterna och håller dem upptagna så kan vi tre försöka smita förbi och ta oss an tidningsredaktionen.

Men tre personer räcker väl inte för att ro på en hel tidningsredaktion? Sa Olle Olé Olé Olé, som inte alls trodde på Roger Ballis plan.

Jodå! Om vi sköter det diskret så ska det nog gå. Vi kan ju klippa till receptionisten först och tvinga honom att tala om vart annonseringsgubbjäveln håller till! Sen går vi direkt till hans kontor och gör likadant som vi gjorde igår. Sa Roger Ballis.

Olle Olé Olé Olé kände sig nu ännu mer tveksam till Roger Ballis plan. Men han hade inget annat val. Han fick snällt låta Roger Ballis ta kommandot. På Rogers signal så rusade de sex Luftwaffe-medlemmarna mot vakterna från två olika håll och började genast slå vilt omkring sig. Trots att vakterna hade väntat sig ett angrepp så trodde de inte att angriparna skulle anfalla rätt på, vilket gav Luftwaffe-medlemmarna ett litet försprång. Vakterna blev mer eller mindre tagna på sängen av Luftwaffe-medlemmarnas angrepp, så ingen av dem märkte när Roger Ballis, Olle Olé Olé Olé och Smällphete Sigge smet in genom huvudingången.

Alla i receptionen skyndade sig ut ifrån byggnaden när Roger Ballis och co kom in genom huvudingången. Alla sprang ut, utom receptionisten, som var helt förstenad av skräck. Roger Ballis gick långsamt fram till receptionen, men innan han hade hunnit fram ropade receptionisten:

Eh...tredje våningen...femte rummet till höger...där har...annonssäljaren...Folke...Fredén...sitt kontor!

Roger Ballis och de andra började genast gå mot trapporna för att ta sig mot Fredéns kontor, och på väg dit mötte de flera skräckslagna journalister som flydde, rädda för att komma i vägen och få sig en knock-out. När de kom fram till Fredéns kontor var dörren låst, men Roger Ballis och Smällphete Sigge sparkade upp dörren och fann Fredén ihopkrupen under sitt skrivbord.

Snälla...v-vi sätter in er annons p-på mittuppslaget f-framsidan, löpsedlarna, ja-ja hela tidningen, bara ni inte slår mig! Kved Fredén samtidigt som Smällphete Sigge lyfte honom i kragen.

Roger Ballis la en kopia av annonsen på Fredéns skrivbord och Smällphete Sigge släppte ner honom igen. När de kom ut från Fredéns kontor märkte de att hela byggnaden verkade tom, så när som på de sex Luftwaffe-medlemmarna som stod i receptionen och väntade. De var lite blåslagna, men samtliga var vid medvetande och verkade fortfarande pigga.

Vad fan gör ni härinne? Frågade Olle Olé Olé Olé när han fick se dem.

Vakterna fick förstärkning, så vi sprang in här och låste dörren. Sa en av medlemmarna.

Strax efter att han hade sagt det hörde de någon ropa i en megafon:

Det här är polisen. Ni är omringade! Släpp gisslan omedelbart!

Ehhh...vi har väl ingen gisslan heller? Sa Olle Olé Olé Olé innan han kom på att Fredén fortfarande satt kvar på sitt kontor och darrade som ett asplöv.

Släpp gisslan nu så kommer ni att klara er härifrån med livet i behåll! Ropade polisen utanför, och Olle Olé Olé Olé kände hur han började gripas av panik.


Del 8[ ]

Helvete, vad fan ska vi göra nu? Sa Roger Ballis förtvivlat. Om vi försöker gå ut genom huvudingången så skjuter de oss säkert, och det finns ingen bakväg heller.

Jamen om vi tar och släpper gisslan då? Undrade Smällphete Sigge.

Nej, det går inte heller. Sa Olle Olé Olé Olé. Samma sekund som vi släpper ut gisslan så kommer polisen att storma byggnaden och arrestera oss.

Plötsligt så hördes polisen ropa i megafonen igen.

Vi har ordnat ett telefonnummer som ni kan ringa till och prata med oss. Lyft på telefonluren i receptionen så kopplas ni automatiskt dit. Ropade polisen.

En av Luftwaffe-medlemmarna gick genast fram till receptionen och lyfte på luren för att se om det som polisen hade sagt stämde.

Hallå? Hörde han en polis säga i andra änden.

RONKAAA! Ropade Luftwaffe-medlemmen med en hes röst och la på luren igen.

Samtidigt höll E. Hitler, Frisse Frisén och resten av Luftwaffe på att lasta in saker i Luftwaffes minibuss. Frisse Frisén hade varit hos ett café dagen innan och stulit ett bord därifrån, eftersom han hade haft sönder E. Hitlers köksbord vid förra besöket i Växjö. Efter att ha lastat in bordet, kartonger med kassettband, en stereoanläggning och E. Hitlers gamla megafon satte de sig i bussen och gav sig iväg. Resan till Växjö gick smärtfritt (bortsett från att Frisse var nära att slå ner Dieter Beck efter en diskussion om margarin). När de var framme vid torget så kopplade E. Hitler in stereon och satte igång en av kassetterna de skulle sälja. När bordet och alla kassetter som skulle säljas var framplockade satte E. Hitler igång megafonen och började tala till alla människor som kommit för att se vad det var för spektakel på gång.

Välkomna välkomna ska ni vara till E. Hitler och Luftwaffes torgföreställning! Men innan föreställningen kan börja så vill jag be om tre frivilliga ur publiken! Sa E. Hitler, och det dröjde inte länge innan tre män i publiken hade klivit fram och ställt sig på ett led.

Nu ska min vän Frisse Frisén visa hur det går om man inte köper våra kassetter! Den här mannen, sa E. Hitler och pekade på den första av de tre frivilliga, har inte köpt någon av våra kassetter. Hur går det då, Frisse?

Såhär! Bwööh! Ropade Frissé och gav mannen en högersving så han åkte i backen och somnade.

Och den här mannen, sa E. Hitler och pekade på nästa person, han har inte heller köpt någon kassett.

Men innan han ens hunnit säga färdigt sin mening så hade Frisse Frisén redan slagit ner mannen.

Och så har vi den här mannen. Sa E. Hitler, och den tredje mannen började darra av rädsla. Den här mannen har inte heller köpt några kassetter, men det finns ett sätt att slippa möta samma öde som de två tidigare männen, eller hur, min herre? Sa E. Hitler och gav megafonen till mannen.

Ehh...öhhh...ja...ja...jag vill köpa femtio kassetter...här och nu, jag betalar kontant! Stammade mannen fram.

Så ska det låta! Är det någon mer som vill följa den här kloka mannens råd?

Och efter den uppvisningen, då började folk köa för att köpa kassetter, och pengarna började rulla in. Men plötsligt kom en storvuxen man fram till E. Hitler.

Jag accepterar inte att ni ska skrämma folk att köpa era värdelösa kassetter. Jag är bekant med flera medlemmar i en kriminell MC-klubb. De är på väg hit nu för att sätta stopp för det här. Sa han.

Ha ha ha! Skrattade E. Hitler. Tror du att du kan skrämma oss med det, va? Hitta på en mer trovärdig historia så kanske jag tror dig nästa gång, ha ha ha!

Och nu stämde Frisse Frisén och de andra i Luftwaffe också in i skrattet, men plötsligt slutade de skratta när de såg tio motorcyklar köra in på torget.


Del 9[ ]

Dieter Beck fick skynda sig att slänga in alla kassetterna i bilen medan E. Hitler, Frisse Frisén och de andra kavlade upp ärmarna och gjorde sig redo att slåss. E. Hitler började med att slå ner den storvuxne mannen innan alla MC-knuttar hade hunnit kliva av sina hojar. När den storvuxne mannen var nedslagen gick E. Hitler raskt vidare och klippte till en knutte som just var på väg att kliva av sin motorcykel. Knutten ramlade bakåt och rev med sig sin motorcykel så han hamnade under den. Samtidigt hade Frisse Frisén hunnit slå ner den som såg ut att vara ledaren för MC-klubben och stulit hans motorcykel. Tanken var att Frisse skulle kunna åka runt på torget och slå ner MC-knuttar mycket fortare då, men han hade aldrig kört motorcykel tidigare, så när han gasade gjorde motorcykeln en rivstart, körde över tre MC-knuttar och smackade rätt in i en vägg. Dieter Beck och Louie Wikner fick hjälpas åt att bära in den medvetslöse Frisse Frisén i minibussen.

Vi har slagit ner hälften nu, grabbar! Ropade E. Hitler till de andra i Luftwaffe, som strax efter slog ner fyra knuttar till. Nu var det bara en knutte kvar, men han valde att retirera.

Det här ska ni få för! Ropade han innan startade sin motorcykel och körde därifrån. Nu kunde E. Hitler och Luftwaffe fortsätta sin försäljning i lugn och ro, eller åtminstone tills Frisse Frisén vaknade med förskräcklig huvudvärk och ett ännu förskräckligare humör.

Samtidigt i södra Dalarna var det fullt polispådrag. Bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik körde en stulen polisbil jagad av tolv polisbilar. Under hela eftermiddagen hade jakten pågått, men poliserna lyckades inte få stopp på den stulna polisbilen. De hade satt upp vägbommar, men de bara körde rätt igenom dem. Och de hade lagt ut spikmattor, men bilen bara fortsatte framåt som om ingenting hade hänt trots att det var punka på samtliga däck.

Höhö, det är tur att den är van att köra med punka, pöjkar! Skrattade Börje.

Ja, och det var bra att vi fick igång polisradion! Då kan vi höra vart de sätter upp alla vägspärrar. Sa Sven.

Stationen anropar Jonsson, hör du mig? Ropade plötsligt någon från polisradion.

Ljungbacken fick då lust att skoja lite med poliserna, så han tog mikrofonen och ropade "Räva!" allt vad han orkade.

Vad i helvete! Ropade radiorösten. Bovarna har avlyssnat oss hela tiden! Nu får vi sluta använda radion tills vi får stopp på dem.

Nu kunde inte bröderna Lundin och Ljungbacken höra polisernas strategier längre, och de förstod att det nu bara var en tidsfråga innan poliserna skulle få stopp på bilen. Börje sa åt Ljungbacken att fylla en väska med så mycket kassetter, reklamlappar, öl och brännvin det gick, så kunde de ta väskan och springa ifall det skulle behövas. En kvart senare kom de till en ny vägspärr, men denna gång var det inte bara en bom som de hade ställt upp. Det stod också flera polisbilar uppställda på vägen, vilket gjorde det omöjligt att bara köra igenom.

Nu åker vi i diket pöjkar! Sa Börje och svängde ner i diket i ett försök att smita förbi vägspärren, men det gick inte riktigt som han hade tänkt sig. När han svängde ner i diket gjorde bilen en volt och rullade in i skogen. Som tur var landade bilen på däcken igen, och samtliga passagerare kunde ta sig ur bilen och springa in i skogen. Eftersom poliserna inte förväntat sig att Börje skulle göra något så dåraktigt så hade de inte brytt sig om att placera ut några poliser i närheten av skogen, vilket gav Börje, Sven och Ljungbacken ett rejält försprång. De sprang allt vad de kunde genom skogen och kom till slut fram på en skogsväg. De följde skogsvägen någon kilometer tills de kom fram till en busshållplats.

Titta Börje, en busshållplats! Om vi väntar så kanske det kommer en buss. Sa Sven.

Är du inte kloker? Om vi väntar här, då hinner ju snuta' ifatt oss! Sa Börje.

Hamen det gör de nog iallafall se, för vi orkar inte springa mer, se! Sa Ljungbacken och satte sig på en bänk vid busskuren. Börje tyckte då att det var lika bra att han satte sig han med, men just när han var på väg sätta sig hörde han att det kom ett fordon, och han trodde knappt sina ögon när han såg att det verkligen var en buss som kom. Bröderna Lundin och Ljungbacken klev på bussen när den hade stannat, och när de hade löst biljett och satt sig på bussen så kunde de lugnt se på när den körde förbi alla poliser som letade efter dem i skogen.


Del 10[ ]

Det här är sista varningen! Ni får femton minuter på er! Sen stormar vi byggnaden! Ropade en av poliserna i sin megafon. Inne på Dagens Nyheters huvudkontor befann sig Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och sex medlemmar av Luftwaffe. De försökte alla komma på en plan för att komma ut ur byggnaden helskinnade.

Det finns ingen bakväg, men om vi slår hål i väggen och gör en bakväg? Sa Roger Ballis.

Nej, det tar för lång tid. Sa Olle Olé Olé Olé.

Kan inte vi gömma oss i lådor och försöka smita ut när poliserna inte tittar? Sa en av Luftwaffe-medlemmarna, men när de andra inte ens brydde sig om att svara förstod han själv vilken dålig idé det var. Plötsligt sa Smällphete Sigge:

Men de vill ju att vi ska släppa gisslan. Kan vi inte klä ut oss till journalister och låtsas vara gisslan då?

Ja! Där har vi det! Roger, gå upp till han som vi skrämde slag på och byt kläder med honom. Jag tror att det finns ett omklädningsrum här också någonstans. Vi ska nog kunna få ihop kläder så det räcker åt alla. Sen tar vi varsitt block under armen och en kamera runt halsen så släpper de nog ut oss utan problem. Sa Olle Olé Olé Olé entusiastiskt.

Sagt och gjort, det dröjde inte länge innan alla hittat kläder som passat, hängt en kamera runt halsen och lagt en penna i bröstfickan. Olle Olé Olé Olé lyfte på telefonluren och kunde konstatera att det fortfarande var kopplat till polisen.

Vi släpper gisslan! Sa Olle Olé Olé Olé och la på luren. Sen gick de ut genom huvudentrén. Direkt när de kom utanför så sprang poliserna fram och tog tag i dem för att föra bort dem från byggnaden. Poliserna svepte in Olle Olé Olé Olé och de andra i filtar och gav dem varm choklad för att de inte skulle hamna i chocktillstånd.

Tack ska ni ha. Sa Olle Olé Olé Olé och hoppades att poliserna inte skulle bli misstänksamma, men plötsligt tog Roger Ballis upp en fickplunta och hällde ut brännvin i chokladen. Då fick Olle Olé Olé Olé panik och slängde av sig sin filt. Han sa till polisen att de inte hade tid att sitta och dricka oboy hela dagen.

Jaså, sa en av poliserna, vad har ni för tid att passa då?

Vi...vi ska göra en intervju, Sa Olle Olé Olé Olé.

Ja just det, vi har deadline, söndag klockan 18 på måndag. Sa Smällphete Sigge och sedan skyndade de sig därifrån.

På väg tillbaka till hotellet gick de förbi en tidningskiosk. Olle Olé Olé Olé sneglade lite grann på löpsedlarna och såg att det stod om deras besök på Expressen dagen innan på nästan alla löpsedlar utom på Expressens löpsedel. Där stod det istället med stor text:

Köp E. Hitler och Luftwaffes kassetter! Bättre underhållning kan ej fås för pengar!

Olle Olé Olé Olé bestämde sig då för att köpa ett exemplar av tidningen för att sedan kunna visa det för E. Hitler när de kom hem.

Ska vi gå till Aftonbladets redaktion också? Undrade Roger Ballis.

Nej. Sa Olle Olé Olé Olé. Nu måste vi ligga lågt ett tag. Vi kan pröva att gå dit imorgon. Nu tycker jag att vi går till bolaget och köper brännvin!


Del 11[ ]

Igor Axelsson, den enda MC-knutten som inte åkte på stryk av E. Hitler och Luftwaffe, körde med dyster min tillbaka till Växjö Bamboozlers klubblokal.

Igor! Vad fan är det som hänt? Var är de andra? Undrade MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle Fredriksson.

De är medvetslösa allihop, de ligger på torget i Växjö! Det är den där jävla E. Hitler och hans anhang som har gjort det! Sa Igor och kände hur ilskan steg när han tänkte på vad som hade hänt på torget.

Jaså, är det han nu igen? Aa, egentligen borde vi ta och sätta stopp för honom en gång för alla, men det tycks ju vara helt jävla omöjligt! Inte kan vi ge oss på honom, för han är ju rätt så bra på att slåss, den jäveln! Inte ens fast vi är flera hjälper det, för han brukar alltid få uppbackning av de där Luftwaffe! Nej, vi får ta till andra metoder om vi ska komma åt E. Hitler! Sa Torgny Steel-knuckle.

Hur vore det om vi kidnappade några av hans svagare medarbetare och sen kräver E. Hitler på en enorm lösensumma? För de pengarna kan vi hyra in en bataljon legosoldater som hjälper oss att slå ut både E. Hitler och Luftwaffe! Sa en av medlemmarna i Växjö Bamboozlers.

Ingen dum idé alls! När de andra som ligger vid torget har vaknat tycker jag att vi sätter vår plan i verket! Sa Torgny Steel-knuckle.

Efter att ha besökt Systembolaget och handlat proviant gick Olle Olé Olé Olé och de andra med raska steg tillbaka till hotellet. Roger Ballis hade en väska som de gömde brännvinet i, för att inte hotellpersonalen skulle se hur mycket de hade handlat. Roger hade nämligen varit med förut, att de hade blivit utkastade från hotellet när de gått förbi receptionen och haft litervis med brännvin med sig. När de kom in på hotellrummet så korkade de upp med en gång.

Helvete! Vi har ju glömt att köpa groggvirke! Utbrast Olle Olé Olé Olé.

Jamen vad fan, du får väl grogga på vatten då, om du inte klarar av att dricka rent, din jävla vekling! Sa Roger Ballis irriterat innan han började halsa ur sin flaska.

Amen jag har en öl i innerfickan, den kan du ju få som groggvirke om du vill. Sa Smällphete Sigge.

Eh…nej tack, jag tror jag dricker rent jag med. Sa Olle Olé Olé Olé. Bara tanken på att dricka en busgrogg fick honom att rysa.

Men vänta nu, sa en av Luftwaffe-medlemmarna fundersamt, om vi super till nu, då kommer vi ju vara så bakfulla imorgon att vi inte orkar besöka någon tidningsredaktion!

Nej, men det är ändå ingen fara. Det är ett sånt jäkla stort polispådrag nu vid alla tidningar så vi måste nog ändå ligga lågt ett tag imorgon. Sa Olle Olé Olé Olé.

Ja, vi kan lika gärna ligga och sova ruset av oss medan vi väntar. Sa Roger Ballis och tog en till klunk ur flaskan.

När E. Hitler och Luftwaffe plockade in alla saker i bussen så kunde de konstatera att det hade varit en bra idé att åka till torget i Växjö för att sälja band. När de var klara så var samtliga kassetter som de hade haft med sig slutsålda, och de hade också fått ett par förbeställningar av nästa kassett som de skulle spela in, och kunderna hade fått betala i förskott, naturligtvis, he he.

Ööhh, hur många versioner av Slicka fitta ska vi ha på nästa kassett? Undrade Frisse Frisén.

Men Frisse, vi kan ju inte ha med Slicka fitta på varenda kassett vi gör, lyssnarna kommer ju tröttna på den! Sa E. Hitler.

VA?! VAD FAN SÄGER DU?!

I vanliga fall så brukade Frisse Frisén tåla att E. Hitler sa emot honom lite grann, men han hade fortfarande ont i huvudet och var på dåligt humör efter att ha ramlat av motorcykeln, så den här gången slog han ner E. Hitler direkt. Innan Luftwaffe lämnade torget så fick de hjälpas åt att bära in den medvetslöse E. Hitler i bussen.


Del 12[ ]

Det var med stor besvikelse som Greve von Boegroeff och Efraim Barkbit gick ut från ännu en skivaffär. De hade försökt sälja in E. Hitlers kassetter till flera skivbutiker nu, men de hade fått nobben varje gång. Skivaffären som de nu lämnat var den sista som de kände till, och Greven förstod att de hade misslyckats med sin uppgift.

Vad ska Hitler säga nu? Tror du han blir arg? Sa Efraim Barkbit.

Javisst! Svarade Greven.

Plötsligt fick Greven en obehaglig känsla av att det var någon som iakttog dem, och innan han hunnit vända sig om hade någon kommit bakifrån och tagit ett hårt grepp runt hans hals. Detta gillade inte Greven. Det var ju han som brukade smyga sig på andra män bakifrån, inte tvärtom. Han försökte se vem det var som hade gett sig på honom, men då fick han plötsligt ett slag i huvudet så att det svartnade för hans ögon.

Nästa morgon vaknade Olle Olé Olé Olé med ett välbekant bultande i huvudet. Han och de andra hade druckit alldeles för mycket under kvällen för att fira att de redan hade lyckats skrämma två tidningsredaktioner till att låta E. Hitler annonsera gratis. Olle Olé Olé Olé reste sig upp för att väcka de andra, men såg då att Roger Ballis, Smällphete Sigge och några av Luftwaffe-medlemmarna redan var uppe.

Jaha, är ni redan uppe? Men vad bra då, kan vi gå till Aftonbladets redaktion nu då? Sa Olle Olé Olé Olé, men när han mötte Roger Ballis blick insåg han att de inte hade gått upp tidigt, utan det var så att de hade aldrig gått och lagt sig under natten. De var med andra ord fortfarande väldigt fulla.

Nåja, vi får hoppas att ni åtminstone kan slåss, för det lär nog behövas. Suckade Olle Olé Olé Olé.

På vägen till Aftonbladets redaktion råkade de passera samma tidningskiosk som kvällen innan. Olle Olé Olé Olé stannade till för att se om det igen också hade började annonsera för E. Hitlers kassetter, och till sin förvåning såg han att inte bara Expressen och Dagens Nyheter hade deras annonser, utan även Aftonbladet och flera andra tidningar hade börjat sätta ut E. Hitlers annonser på sina löpsedlar utan att Olle Olé Olé Olé och de andra hade behövt hota dem. De hade antagligen valt att annonsera frivilligt för att slippa våldsamma besök. Olle Olé Olé Olé ropade på de andra och pekade på löpsedlarna.

Titta! Nu behöver vi inte besöka fler redaktioner! Vi kan ta och åka hem nu! Och det kanske är lika bra också, för ni kan ju inte gå ens! Vi hade nog åkt fast om vi hade gått till någon mer tidningsredaktion.

Olle Olé Olé Olé och de andra gick direkt till sin bil. De brydde sig inte ens om att gå till hotellet för att checka ut och betala, utan de bara åkte hem direkt. Olle Olé Olé Olé satte sig bakom ratten så att de andra kunde sova ruset av sig på hemvägen. Först hade Roger Ballis insisterat på att han skulle köra, men han somnade innan han ens hunnit starta bilen, så det blev Olle Olé Olé Olé som fick köra ändå.


Del 13[ ]

Nästa hållplats Borlänge busstation. Sa en röst i bussens högtalare. Börje Lundin vaknade och tittade ut genom fönstret. Efter att ha funderat någon minut tänkte han att det kanske var lika bra att de klev av där.

Öjöj pöjkar, vakna! Vi ska nog av här. Sa en nyvaken Börje till Sven och Ljungbacka-Erik som fortfarande låg och sov. Efter att de klivit på bussen kvällen innan hade de inte sett till någon mer polis, och efter någon timme hade alla tre somnat. Efter att bussen stannat klev Börje, Sven och Ljungbacken av den. Planen var att de skulle till Vansbro och dela ut reklam åt E. Hitler, men Börje tänkte att det säkert gick lika bra med Borlänge istället.

E. Hitler vaknade av en tjutande larmsignal. Han försökte resa sig upp men slog i huvudet, ramlade och fick en massa saker över sig. Då insåg han att han låg i bagageutrymmet på Luftwaffes minibuss tillsammans med tomburkar, kassettband och annat skräp!

Frisse! Var är vi någonstans? Ropade E. Hitler men fick inget svar. Till slut lyckades han hitta dörrhandtaget och kunde ta sig ut ur minibussen. När han klivit ur minibussen såg han var han befann sig. På Systembolagets parkering. Han tittade sig omkring, men kunde varken se Frisse eller någon av de andra medlemmarna i Luftwaffe. Det tog inte lång tid för E. Hitler att räkna ut var de befann sig, eftersom ljudet av larmsignalen kom ifrån Systembolaget. E. Hitler gick in genom den krossade entrén, och mycket riktigt stötte han på Frisse Frisén med hela famnen full med öl.

Vad i helvete håller ni på med, Frisse? Utbrast E. Hitler när han såg att de andra i Luftwaffe också hade tagit med sig så mycket öl och brännvin som de kunde bära.

Jamen nu när vi har tjänat pengar så ska vi väl handla brännvin!? Svarade Frisse och fortsatte gå mot minibussen.

Men Systemet har ju för fan inte hunnit öppna än! Sa E. Hitler.

Nej, det var därför vi bröt oss in. Men vi lämnade pengar i kassan. Sa Dieter Beck när han gick ut från bolaget.

I helvete heller! Vi kommer ju åka dit för det här ändå! Jag tänker fan inte betala någonting om vi ändå ska behöva sitta inne. Sa E. Hitler argt, innan han sprang fram till kassan och tog tillbaka pengarna som Luftwaffe lämnat. E. Hitler och Luftwaffe hann precis lämna brottsplatsen innan polisen kom.

Puh, det har hänt alldeles för många gånger den sista tiden! Det börjar nästan bli en vana att fly från snuten! Sa E. Hitler och torkade svetten ur pannan.


Del 14[ ]

Efter att ha sett sig om i Borlänge lite grann hade Börje, Sven och Ljungbacken ställt sig mitt i en rondell och försökte dela ut reklamlappar till bilister som körde där, men problemet var att det var ingen som stannade, så efter tre timmar hade de inte lyckats dela ut en enda reklamlapp.

Snart ger jag fan i det häringa! Sa Börje och satte sig på en stor sten som användes som dekoration mitt i rondellen.

Hamen om vi bara kunde få stopp på bilarna skulle ju alla reklamlappar vara utdelade innan han hunnit säga räva! Sa Ljungbacka-Erik och satte sig ner bredvid Börje.

Ja, men hur ska vi få stopp på bilarna? Ska vi prova att kasta oss ut framför dem? Sa Sven och satte sig även han på den stora stenen.

Nej, då kan vi bli påkörda. Men om vi hade något stort att lägga på vägen. Sa Börje fundersamt.

Ja, om vi bara hade haft EPA-traktorn, då kan vi ställa den mitt i vägen. Sa Sven.

Ja, eller ena ko. Sa Börje och reste sig upp. Nej, vänta. Jag har en ännu bättre idé! Vi tar stenen som vi har suttit på och bär ut den i vägen. Sven! Hjälp mig ska vi se om vi orkar lyftar den. Ljungbacken, du kan dela ut lapparna till bilarna som stannar!

Efter att de burit ut stenen på vägen gick reklamutdelningen som en dans. Börje och Sven bar ut stenen på vägen och en bil stannade. Ljungbacken gav föraren ett reklamblad, Börje och Sven bar undan stenen igen och bilen körde vidare. Sen så bar Börje och Sven ut stenen på vägen igen så att nästa bil fick stanna, men efter att ha delat ut nio lappar sa Ljungbacken:

Vore det inte bättre om ni lät stenen ligga kvar? Då blir det ju köbildning och när alla i bilkön har fått varsin lapp, då kan vi ju bära undan stenen igen, hoho!

Ja, vilken bra idé, Ljungbacken. sa Sven. Då kan vi hjälpa till att dela ut lapparna också!

Det dröjde inte länge innan bilkön blivit en kilometer lång och Börje, Sven och Ljungbacken fick gå allt längre bort för att dela ut lapparna och till slut hade de delat ut samtliga reklamlappar.

Hamen, nu var lapparna slut, då kan vi ta tåget hem sen, dåså pöjkar! Sa Börje och så gick de till tågstationen, men ingen av dem kom ihåg att flytta tillbaka stenen från vägen igen.

Samtidigt anlände Olle Olé Olé Olé, Roger Ballis, Smällphete Sigge och ena halvan av Luftwaffe till E. Hitlers residens. Hemfärden hade varit jobbig för Olle Olé Olé Olé, för den hade tagit mycket längre tid än planerat. Han hade hela tiden varit tvungen att stanna efter vägen. När de inte skulle stanna för att köpa mat eller öl, då skulle de stanna för att någon behövde ta en pisspaus. Det var en mycket trött Olle Olé Olé Olé som parkerade in på E. Hitlers gård. Då kom han på att de hade glömt att besöka Göteborgs-Postens redaktion, men han kände inte att han orkade med en till resa i samma sällskap, så han gav fan i det. När Olle Olé Olé Olé klev ur bilen kom E. Hitler fram till honom.

Vilken tur att ni kom! Jag började nästan tro att ni åkt fast. Nu är det bara Börjes grupp och Grevens grupp som jag inte hört något från. Sa E. Hitler, men vad han då inte visste vad att han mycket snart skulle få höra vad Greven hade råkat ut för.


Del 15[ ]

Börje, Sven och Ljungbacken steg på tåget utan att lösa någon biljett. De hoppades att biljetterna de hade köpt till bussresan dagen innan skulle fungera på tåget också. När de hade satt sig i en kupé så tog Börje fram en brännvinsflaska ur innerfickan och skruvade av korken. Han tog en klunk och gav den sen till Ljungbacken.

Men Börje, har du brännvin kvar?! Sa Sven lyckligt.

Hamen, jag tog den ur en av bilarna som vi stoppa. Jag sa att det var tullavgift, höhöhö. Skrattade Börje.

Plötsligt så sköts dörren till kupén upp, och in klev en konduktör.

Kan jag få be om att få se herrarnas biljetter, tack? Sa konduktören artigt.

Hamen. Sa Börje och gav honom de gamla bussbiljetterna.

Tyvärr, dessa biljetter går inte att använda. Har ni inga andra biljetter, måste jag tyvärr bötfälla er. Sa konduktören och lämnade tillbaka biljetterna.

Homen, vi har en annan biljett också, se. Sa Börje och reste sig upp. Han gick fram och räckte upp brännvinsflaskan till konduktören. Konduktören tvekade ett tag, men tog till slut emot flaskan och drack ett par stora klunkar.

Då får jag tacka så mycket. Sa konduktören och lämnade kupén.

Ja, det var allt en törstig konduktör! Sa Ljungbacken och skrattade. Efter ett tag kom konduktören tillbaka igen.

Ursäkta mina herrar, skulle jag kunna få be om att se på biljetterna igen?

E. Hitler gick för att lyssna av telefonsvararen. Han hade en telefonsvarare där folk kunde prata in sina beställningar, och på så vis kunde han ta emot beställningar även när han inte var hemma. När E. Hitler kom fram till telefonen såg han till sin stora förvåning att bandet i telefonsvararen var fullt.

Är det ens möjligt? Har jag verkligen fått in så många beställningar tack vare gratisreklamen i tidningarna? Sa E. Hitler när han tryckte på telefonsvararens play-knapp. Och mycket riktigt, hela bandet var fyllt med beställningar. Nu verkade det som att han skulle gå med plus den här månaden ändå.

Men plötsligt så stördes E. Hitlers glädje av ett välbekant "Javisst!" ute i hallen. När E. Hitler kom ut i hallen såg han Greve von Boegroeff stå där. Greven var helt blåslagen i ansiktet och på hans övre tandrad fattades flera tänder och hans kläder var sönderrivna.

Greven! Vad i helvete är det som har hänt?! Utbrast E. Hitler.

Ja, jag och Efraim Barkbit blev kidnappade av några härliga karlar. Men mig släppte de igen, för de tyckte inte om att jag tog dem i arslet med jämna mellanrum.

Jamen vad i helvete, vad kidnappade de er för? Ville de ha någon lösensumma? Frågade E. Hitler.

Javisst! Sa Greven och gav E. Hitler ett brev som han hade med sig. E. Hitler vecklade upp brevet och läste högt:

Hör upp nu Hitler! Vi har tagit din vän bonnjäveln till fånga. Om inte du ger oss en miljon kronor så kommer vi slå ihjäl den jäveln och använda hans stora röv som krockkudde i min bil! Med ovänliga hälsningar Växjö Bamboozlers. P.S. Vi har kallat in förstärkning från traktens alla MC-klubbar, så tänk inte ens tanken på att frita bonnafan med våld! D.S.

Jahapp, då får vi väl rusta för strid igen då. Sa E. Hitler och suckade.


Del 16[ ]

När Börje, Sven och Ljungbacken klev av vid stationen i Tingsryd kände de sig lite besvikna.

Det var synd att könduktören drack upp allt brännvin, pöjkar! Sa Börje.

Ja Börje, han var törstig, men han berättade att han varit A-lagare en gång i tiden. Sa Sven.

Ahaha, och nu när han fått smaka brännvinet så är han nog tillbaka i Allsvenskan igen, hohoho! Skrattade Ljungbacka-Erik.

Höhö, det har du nog rätt i, Ljungbacken. Men pöjkar, sa vi inte ta en sväng förbi Systemet innan vi åker hem till Hettler? Sa Börje. Sven och Ljungbacken nickade instämmande mot Börje, och sen gick de alla tre till Systemet.

Samtidigt var E. Hitler fullt sysselsatt med att mobilisera sina styrkor. Förra året hade de ju fritagit Börje, Sven och Ljungbacken från en polisstation, men det var ingenting mot att anfalla samtliga MC-klubbar i länet. Den här gången skulle han ringa och utnyttja alla sina kontakter. Luftwaffe, Roger Ballis, Smällphete Sigge, Greven och Olle Olé Olé Olé stod redan ute på gården och väntade. Förhoppningsvis skulle Börjes grupp komma snart också, och så skulle han ringa till lite annat löst folk. E. Hitler började med att ringa upp den gamle fyllbulten Eddie Meduza. Han hade försökt ringa Meduza förut, men det enda som hade hörts från andra sidan luren var burkar och flaskor som skramlade. Men skam den som ger sig, tänkte E. Hitler och så slog han Eddie Meduzas nummer för åttonde gången denna timme.

Hallå?

Redan efter tre signaler så svarade Meduza den här gången, till E. Hitlers stora förvåning.

Ja, det var fanimig på tiden att du svarade. Jag har försökt ringa dig i flera dagar men du har väl varit för full för att svara. Sa E. Hitler.

Var det något mer du ville eller ringde du bara mig för att tala om för mig att jag varit full? Sa Eddie Meduza med en trött röst.

Nej, jag ringde för att tala om för dig att du får masa dig hit och hjälpa till lite grann. Det vankas slagsmål mot traktens MC-klubbar och vi behöver folk, och jag tror att det kan vara nyttigt för dig att se något annat än botten på en flaska någon gång ibland.

Ja okej då, sa Meduza, men du bjuder väl på brännvin efteråt?

Självklart. Sa E. Hitler och avslutade samtalet.

Därefter ringde han till Mannfred Willes, Per Leonard, bröderna Terry och Sonny Clifton, Aron T. Fittslickare Aronsson, Evald Gryngång, Rune och Walle, Olle Andersson och en massa andra idioter som han hade haft kontakt med under åren. Dessutom så anlitade han även firman Fixativ. E. Hitler hade ett stämpelkort därifrån som gav honom vart femte uppdrag gratis, som han nu valde att utnyttja. Att Fixativ ännu inte hade gått i konkurs var för E. Hitler ett mysterium.


Del 17[ ]

Under de två kommande timmarna satt E. Hitler ute på sin gård och tog emot alla som anlände. Först hade Börje, Sven och Ljungbacken dykt upp.

Var fan har ni hållit hus någonstans? Sa E. Hitler när han fick se Börje.

Hamen vi gick en sväng till bolaget innan vi gick hit, se. Svarade Börje och höll upp en brännvinsflaska framför näsan på E. Hitler.

Ja, det hade väl kunnat räkna ut. Gå nu till Olle Olé så kan han berätta för er vad vi ska ta och göra härnäst. Sa E. Hitler och pekade på bilen som Olle Olé Olé Olé satt i.

Därefter började de som E. Hitler hade ringt ramla in en efter en. Från Skåne kom Aron och Sven-Erik T. Fittslickare Aronsson. De samåkte med Ola Månsson, Sven Andersson och Sören Persson. Den sistnämnde var ju slagsmålsexpert, och Ola Månsson var ju kraftigt byggd. Sven Andersson var visserligen lam i höger arm, men han var ju krigsveteran, så något borde han ju duga till. Därefter kom en EPA-traktor in på gården, men det var inte Börje Lundin som ägde den, utan det var Mannfred Willes som kom. E. Hitler hade sagt till gossarna på telefon att det var tiden att de fick uppleva ett riktigt slagsmål utan målsmans närvaro. Sen kom Sonny Clifton, Per Leonard, Roy Gutt och Marcel Jelevac. Egentligen var de inga slagskämpar, men E. Hitler tänkte att någonting borde de väl ändå kunna göra. En liten stund efter så kom också en bil från hemtjänsten och släppte av E. Hitlers farbror Arne. Han hade varit en riktigt brutal typ i sina ungdomsår, och E. Hitler visste att om han gav honom en flaska brännvin, då blev han som 25 igen. Dessutom kom ett par medlemmar ur Småländska missnöjespartiet, för de var missnöjda med alla MC-klubbar. Två timmar senare var alla på plats. Den enda som fattades var Eddie Meduza, men även han kom till slut i en taxi som E. Hitler fick betala.

Det var själva fan vilken tid du tar på dig innan du dyker upp! Sa E. Hitler irriterat när Eddie Meduza klev ur taxin.

Jajaja. Jag är här nu. Vad har du för uppgift åt mig? Ska jag stå längst fram och dela ut dånande smockor eller ska jag kanske köra någon av flyktbilarna? Sa Eddie Meduza förväntansfullt.

Nej. Du får stanna kvar här och lyssna av telefonsvararen. Det ramlar in beställningar hela tiden, och jag behöver någon som kan se till att beställningarna kommer iväg i tid.

Eddie Meduza suckade besviket när han gick in i rummet där E. Hitler hade telefonen, men som tur var visste han var E. Hitler hade sitt hemliga brännvinsförråd.

När alla hade kommit så drog E. Hitler fram megafonen och talade om vad det var som gällde.

Mina vänner, ni ska ha stort tack för att ni har kommit hit idag. Det vi nu ska göra är kanske det farligaste, dumdristigaste och mest riskabla, men kanske också det viktigaste som vi någonsin gjort. Som ni säkert vet så har vår storrövade vän Efraim Barkbit blivit kidnappad av MC-klubben Växjö Bamboozlers. De har begärt en miljon kronor i lösensumma för Efraim, men den kommer jag aldrig att betala. Därför ska vi bege oss till deras högkvarter och frita Efraim med våld. Frågor på det?

Jamen, vi är ju bara musiker! Varför ska vi vara med och slåss? Vi kommer inte ha en chans mot MC-knuttarna! Sa Sonny Clifton.

Till bröderna Clifton och de andra musikerna så hade E. Hitler sagt att de skulle spela in en ny kassett när han ringde. Att de skulle slåss hade de ingen aning om innan de kom till E. Hitlers residens.

Jamen du har väl för helvete saxofonen med dig! Ta era musikinstrument och slåss med dem ifall ni inte har krut i nävarna! Dåså! Hoppa in i bilarna nu, så ger vi oss av! Sa E. Hitler och började gå mot bilarna.


Del 18[ ]

Eftersom MC-klubben låg i Växjö behövde inte E. Hitler och de andra åka så långt för att ta sig dit, och tur var väl det, för eftersom det var så många som skulle med så hade det blivit väldigt dyrt för E. Hitler om de skulle stanna någonstans efter vägen och äta. Det var en imponerande karavan av fordon som följde efter E. Hitlers bil genom Växjö. E. Hitler hoppades att de inte skulle dra till sig alltför mycket uppmärksamhet, för det skulle nog bli rätt besvärligt om även polisen blandades i det kommande slagsmålet mot Växjö Bamboozlers. E. Hitler svängde in på en parkering tillhörande ett varuhus som låg mittemot Växjö Bamboozlers klubblokal. Han gick ur sin bil och alla de andra gjorde likadant. E. Hitler harklade sig innan han berättade om sin plan.

Såhär gör vi. Alla musiker och veklingar som inte är så vana vid slagsmål anfaller klubblokalens huvudentré. De lär bli nedslagna ganska fort av knuttarna, men det är bara en avledningsmanöver. Samtidigt har vi andra delat upp oss i två grupper som anfaller från sidan och sedan har vi en fjärde grupp som går in genom huvudentrén när knuttarna är upptagna med grupp 2 och 3. Det är de som ska befria Efraim Barkbit och bära ut alla i grupp 1 som blivit nedslagna. När grupp 1 och 4 tagit sig tillbaka till bilarna är det dags för grupp 2 och 3 att göra detsamma. Några frågor?

Ja, hur ser gruppfördelningen ut? Frågade Olle Olé Olé Olé.

Tja, gruppfördelningen är som följande: Grupp 1 består av Terry och Sonny Clifton, Dieter Beck, Roy Gutt, Per Leonard, Marcel Jelevac och Mannfred Willes och medlemmarna ur bandet. Grupp 2 består av Luftwaffe (minus Dieter Beck, för han är inte så bra på att slåss). Grupp 3 består av Roger Ballis, Smällphete Sigge, E. Hitler, Börje och Sven Lundin, Ljungbacka-Erik, Farbror Arne, Ola Månsson, Sven Andersson, några medlemmar från Småländska missnöjespartiet och anställda hos Fixativ. Grupp 4 består av Olle Olé Olé Olé, Greve von Boegroeff, Rune och Walle, bröderna T. Fittslickare Aronsson och Evald Gryngång. Då vet ni det! ANFALL! Ropade E. Hitler och grupp 1 började springa mot huvudingången på Växjö Bamboozlers klubblokal.

Det fanns inga vakter vid ingången och grindarna var olåsta, så de hade nog inte väntat sig något anfall. Men inne på gården stod det knuttar som höll på att mecka med sina motorcyklar. Tack vare överraskningsmomentet så lyckades de få ett tillfälligt övertag över knuttarna, men det stod inte länge på innan de andra knuttarna hade hört slagsmålet ute på gården och rusade ut från klubblokalen. Mannfred Willes och medlemmarna i bandet var unga och oerfarna, så de gick i däck först. Roy Gutt, Marcel Jelevac och bröderna Clifton försvarade sig med sina musikinstrument så att de stod pall lite längre. Per Leonard var visserligen ingen slagskämpe, men hade ändå varit med om ett och annat slagsmål på dansbanorna genom åren, så han klarade sig rätt så bra. Han höll i ena änden av sitt dragspel och slängde den andra i ansiktet på sina motståndare. Om han samtidigt tryckte på knapparna på dragspelet så kom det faktiskt fram fina tongångar, och om sanningen skulle fram hade han faktiskt komponerat ett par melodier på det här sättet.

Den som hade mest slagsmålvana i grupp 1 var Dieter Beck, som varit med varje gång som de andra i Luftwaffe hade kastat sig in i otaliga slagsmål. Dessutom var han ju van vid Frisse Friséns hårda knytnävslag, så MC-knuttarnas smockor kändes nästan som myggbett i jämförelse. Men till slut blev knuttarna alldeles för många och Dieter Beck såg hur de andra i gruppen föll en efter en. Till slut var det bara han, Per Leonard och Roy Gutt som fortfarande var på benen. Dieter kände dimman komma närmare och närmare så han förstod att han bara var några knytnävslag från att bli nedslagen, men när han tänkte efter hade de ändå gjort rätt så bra ifrån sig. Trots att de bara var en avledande manöver hade de ändå lyckats slå ner sex knuttar tillsammans. Plötsligt avbröts Dieter i sin tankegång av ett kraftigt slag bakifrån och han kände hur han tappade balansen och föll mot marken, men innan han nådde marken vände han sig om och såg att den som slog ner honom själv blev nedslagen av Frisse Frisén.

Bwöh! Nu tar vi över! Ropade Frisse Frisén och Dieter Beck somnade med ett leende på läpparna.


Del 19[ ]

Efter att ha låtit grupp 1 slåss ett tag klättrade grupp 2 och 3 över stängslet och hoppade in på klubblokalens gård från varsitt håll, och det var i Grevens tid som de gick till anfall, för de enda ur grupp 1 som fortfarande var uppe när E. Hitler tog sig in på gården var Per Leonard och Roy Gutt.

Bra kämpat, grabbar! Ropade E. Hitler förtjust när han såg hur många knuttar som grupp 1 faktiskt lyckats däcka, men trots det visste E. Hitler att de snart skulle befinna sig i underläge. De MC-knuttar som kommit ut på gården var säkert bara en bråkdel av alla som befann sig inne i klubblokalen, och sen var det säkert en hel bataljon på väg från andra klubbar som väntade någon annanstans på att bli inkallade av Växjö Bamboozlers. Men trots underläget var inte det något som skrämde E. Hitler. Han hade varit med om betydligt värre saker, som den gången när han och Luftwaffe var i Calcutta och slogs mot 213 folkilskna poliser. I början tänkte E. Hitler försöka vara lite strategisk och planera vem han skulle ge sig på, men efter ett tag så tröttnade han, och han bara slog vilt omkring sig. Det var ett gammalt och beprövat koncept, och det var också det roligaste sättet att slåss på.

Det gick ovanligt bra för E. Hitler. Inom några minuter hade han redan lyckats slå ner elva knuttar och var i full färd med att slå ner en tolfte, när han helt plötsligt fick ett kraftigt slag i bakhuvudet av ett motorcykelstyre. E. Hitler vände sig genast om för att klippa till den som slagit honom, men som tur var hann han avbryta sin attack, för han såg att det var Smällphete Sigge som råkat slå till honom.

Vad i helvete håller du på med?! Vrålade E. Hitler ilsket och slog ner knutten som han hade varit på väg att knocka innan han själv blev slagen.

Jamen jag och Frisse tävlar om vem som kan hitta det roligaste redskapet att slåss med! Först använde jag min sko men då hittade Frisse en telefonlur som han började slå ner knuttarna med. Då slet jag loss styret från en motorcykel. Nej, nu måste jag hitta något annat igen, för Frisse har börjat slåss med ett dammsugarmunstycke nu. Sa Smällphete Sigge.

Smällphete Sigge och Frisse Frisén fortsatte sin tävling ett tag till. De använde alla möjliga redskap att slåss med. Motorcykelhjälmar, verktygslådor, bilbatterier och ihoprullade porrtidningar som de hittade ute på gården. Men till slut vann Frisse Frisén när han lyfte upp den medvetslöse Dieter Beck och började slå MC-knuttar med honom.

Efter en kvart var samtliga MC-knuttar ute på gården nedslagna, och en hel drös med nya knuttar rusade ut från klubblokalen. Nu måste det väl ändå vara tomt inne i klubblokalen, tänkte E. Hitler och sköt ett skott med sin pistol som signal att grupp 4 kunde ta sig in för att rädda Efraim Barkbit. Efter att grupp 4 tagit sig in i Växjö Bamboozlers klubblokal fortsatte E. Hitler och de andra att slåss ett tag till. Det verkade som att de var på väg att få övertaget när MC-knuttarna föll i backen en efter en.

Nu är det inte långt kvar! Ropade E. Hitler när det bara var ett tjugotal knuttar kvar, men bara några sekunder senare rullade femtio motorcyklar in på gården med två knuttar på varje. Det var förstärkningen från de andra knuttarna som hade anlänt.


Del 20[ ]

Det hade börjat bli kväll när Igor Axelsson och två andra knuttar lämnade Växjö Bamboozlers klubblokal. De var på väg till E. Hitlers residens för att upplysa E. Hitler om den nya lösensumman som gällde. I brevet som Torgny Steel-knuckle skrivit begärde de en miljon, men i efterhand kom de på att de såklart skulle begära en miljon per person, dvs två miljoner. Och eftersom de redan hade släppt Greven var det inte mer än rätt att E. Hitler betalade den första miljonen nu med en gång. Vad Igor inte visste var att just när han anlände till E. Hitlers residens hade E. Hitler redan gett sig av för att göra upp räkningen med Växjö Bamboozlers på sitt eget lilla vis.

Samtidigt satt en besviken Eddie Meduza och lyssnade av E. Hitlers telefonsvarare. Han trodde att han skulle kunna länsa E. Hitlers spritförråd i lugn och ro medan de andra var borta, men det visade sig att spritförrådet var tomt. Det fanns inte ens något kvar av det dåliga hembrända som E. Hitler hade köpt i Timbuktu förra julen. Men som tur var hade även Olle Andersson stannat kvar vid E. Hitlers residens för att hjälpa Meduza med alla beställningar och Olle hade stuckit iväg till Systemet för att handla några flaskor billig whiskey medan Meduza lyssnade av telefonsvararen. Plötsligt var det någon som bankade på dörren.

Kom in! Ropade Eddie, för han tänkte att det säkert var Olle som kom tillbaka med whiskeyn. Han gick ut i hallen för att möta Olle och ta en klunk utav den nyinköpta whiskeyn, men till sin förvåning så såg Meduza att inte alls var Olle som stod i hallen. Istället så var det en kraftig man med skinnpaj och på huvudet hade han en hjälm med horn.

Var är Hitler? Sa mannen när han fick syn på Meduza.

Eh...han har åkt till Växjö, jag tror han skulle slå sönder en MC-klubb eller vad fan det var han skulle.

Va?! Vad säger du? Vilken MC-klubb? Sa mannen ilsket.

Öhm...Den hette nåt med booze tror jag, eller var det kanske A-lagare han skulle slå ner? Jag vet inte så noga. Sa Eddie Meduza eftertänksamt.

Nej nu jävlar! Sa mannen och tog upp ett knogjärn ur fickan. Han försökte slå Meduza i magen, men Meduza var snabb och hann hoppa undan i sista sekund. Sen tog han upp en träsko som låg på golvet och slängde den i ansiktet på knutten. Träskon träffade knutten rakt i ögat så han började vackla bakåt. Eddie Meduza såg då sin chans och gav knutten en smäll så han ramlade ut genom dörren. Efter att knutten ramlade ut antog Meduza att han säkert inte var ensam, och hoppade ut genom dörren för att ge sig på de andra knuttarna också, men när han kom ut på farstubron såg han att de andra två knuttarna redan var däckade. Meduza förstod först ingenting, men sen fick han syn på Olle Andersson. Han hade precis kommit tillbaka från Systemet när knuttarna körde in på gården och hade bestämt sig för att slå ner de som väntade utanför.

Jaså Olle, kan du också slåss? Sa Meduza imponerat.

Äsch, det var väl ingenting, när jag och Norstedt hade Radio Abonnerad, då slogs vi hela tiden, så jag är van. Svarade Olle.

Norstedt? Sa Meduza frågande.

Ja eller Hitler eller vad fan han nu kallar sig. Sa Olle. Sen gick de in och fortsatte med beställningarna under påverkan av alkohol.


Del 21[ ]

Att ta sig över MC-klubbens gård och in i klubblokalen var ingen lätt sak. På väg dit fick man ducka för knytnävslag, akta sig för flygande projektiler och hoppa över nedslagna personer på marken. Till slut lyckades grupp 4 dock ta sig hela vägen fram och nu kunde de pusta ut innanför klubblokalens dörrar.

Det var ju själva djävulen vad de slåss därute! Sa Greve von Boegroeff.

Ja, man blir faktiskt lite avundsjuk. Sa Walle.

Nej, nu får vi ta och se till att hitta Efraim Barkbit. Förresten, det finns säkert knuttar härinne också, så ni missar inget slagsmål. Sa Olle Olé Olé Olé. Och mycket riktigt, det fanns några knuttar inne i klubblokalen, men de var så få att det inte utgjorde något hot.

Eftersom Greven hade ögonbindel på sig när han var inlåst i klubblokalen visste han inte riktigt var Efraim Barkbit kunde vara, så Olle Olé Olé Olé föreslog att de skulle dela på sig och börja leta. Olle Olé Olé Olé började känna på alla dörrar, för han antog att Efraim Barkbit måste vara i ett rum som var låst. När han hittade en låst dörr ropade han på Greven som fick hjälpa honom att slå in dörren. De tog båda sats och rusade mot dörren, som gick upp vid första försöket. Tyvärr fanns inte Efraim Barkbit i det rummet, men besvikelsen dämpades en aning när de insåg att de precis hittat Växjö Bamboozlers vapenförråd.

Bäst man förser sig! Ropade Olle Olé Olé Olé till Greven. Greven hade redan börjat fylla sina fickor med både knivar och revolvrar.

När de var klara i vapenförrådet gick Olle Olé Olé Olé och Greven vidare till nästa dörr som var låst. Lyckligtvis var den andra dörren lika enkel att forcera som den första, men ingen Efraim i det rummet heller. Istället kom de till något som liknade ett kontor. I vanliga fall brydde de sig inte om vad som fanns på kontoret, men ett stort kassaskåp intresserade Greven.

Jag tog lite dynamit från vapenförrådet! Vi spränger kassaskåpet och ser vad som finns i det! Sa Greven och plockade fram ett par dynamitgubbar som fanns i innerfickan. Olle Olé Olé Olé tände på dynamiten som Greven placerade framför kassaskåpet. De tog ett par steg bakåt och höll sedan för öronen. Efter en öronbedövande smäll kunde de konstatera att de inte bara öppnat kassaskåpet, utan också sprängt hål i väggen bakom skåpet. Olle Olé Olé Olé kikade in i hålet bakom kassaskåpet för att se vad som fanns i rummet intill och såg till sin stora förvåning Efraim Barkbit som satt där. Olle Olé Olé Olé tog av ögonbindeln från Efraim och hjälpte honom ut genom hålet i väggen.

Under tiden hade Greven tagit sig en titt på kassaskåpets innehåll och funnit en hel del intressanta saker, bland annat 10 000 kronor i kontant och ett par fotografier på politiker i obekväma situationer. Det fanns även några påsar med vitt pulver i kassaskåpet, som Greven hällde ut på golvet bara för att jävlas.

Greven och Olle Olé Olé Olé stoppade på sig bilderna och pengarna innan de lämnade kontoret. De ropade på de andra i gruppen och när de hade samlats vid ingången gick de ut. Tanken var att de skulle ta med sig alla som blivit nedslagna och springa tillbaka till parkeringen för att så kunna bege sig till E. Hitlers residens, men när de kom ut på MC-klubbens gård såg de till sin stora fasa att knuttarna hade fått förstärkning, och nu var de mer än dubbelt så många som E. Hitler och co.

Ojoj, nu får vi allt slåss om vi ska ta oss hem. Sa Olle Olé Olé Olé, men Rune och Walle hade redan kavlat upp ärmarna och kastat sig handlöst in i det stora slagsmålet.


Del 22[ ]

Det var kaos utanför Växjö Bamboozlers klubblokal. Inte nog att MC-knuttarna var många innan, nu hade de också fått förstärkning. Olle Olé Olé Olé förstod att de behövde lite planering om de skulle klara sig ur situationen. I vanliga fall skulle han ha bett E. Hitler om råd, men han kunde inte se E. Hitler någonstans i folkmassan, så han var tvungen att ta egna initiativ nu. Rune och Walle hade redan kastat sig in i slagsmålet, så dem hade Olle Olé Olé Olé ingen kontroll över längre. Därför skyndade han sig till Greven, Efraim Barkbit, Evald Gryngång och bröderna T. Fittslickare Aronsson innan även de hann ansluta sig till slagsmålet.

Nu måste vi ta alla som blivit nedslagna och lägga dem i en hög vid grinden. Annars får vi aldrig med oss dem härifrån. Vi delar upp oss två och två. Den ena får bära nedslagna personer och den andra får skydda den som bär. Sa Olle Olé Olé Olé och satte genast igång med sin plan.

Medan de flesta blev rädda var det några som gladdes åt att Växjö Bamboozlers hade fått förstärkning.

Det var allt ett redigt slagsmål, det härninga! Ropade Börje Lundin förtjust.

Haha, där sa du nåt Börje! Ju fler desto roligare, hoho! Ropade Ljungbacken till svar.

Ja, såhär roligt har jag inte haft sen vi var och såg fotboll i England, Börje! Sa Sven. Men plötsligt fick glädjen ett abrupt slut när någon slog Sven med ett knogjärn i nacken. Sven ramlade i backen och blev liggande där.

Vad fan gör du din jävla pick? Ropade Börje argt när han såg vad som hade hänt hans bror.

Vart fan är Hitler? Var det enda som mannen svarade.

Aa, han står där borta. Men det har inte du nån nytta av se, för nu schlör jag ner dek! Sa Börje och tänkte ge mannen en rak höger, men mannen ryggade bara bakåt så att Börjes slag missade.

Äh, skit i honom Börje, nu tar vi och fortsätter slåss mot de väluppfostrade knuttarna som vet att man inte schlör ner folk bakifrån! Sa Ljungbacken samtidigt som han hjälpte Sven upp.

Aa, du har rätt Ljungbacken. Sa Börje, tog upp en fickplunta ur fickan och gav den till Sven. Sven drack några klunkar ur pluntan och piggnade genast till.

Efter att E. Hitler hade slagit ner ännu en knutte så började det kännas som att det hela kanske skulle kunna gå vägen trots att de fortfarande låg under läge, men när E. Hitler fick se Torgny Steel-knuckle komma gående mot honom kändes allt hopp som bortblåst.

Hitler! Nu ska jag slå ihjäl dig din jävel! Ropade Torgny Steel-knuckle när han kom allt närmare E. Hitler. Det räckte med att bara titta på Torgny Steel-knuckle för att E. Hitler skulle förstå att han var helt chanslös. Men som tur var hade E. Hitler ett litet ess i rockärmen.

Frisse, den här mannen säger att Slicka fitta är världens sämsta låt. Dessutom säger han att Luftwaffe bara är en samling småglin som bär blöja och blir matade med nappflaskor av sina mammor. Ropade E. Hitler och Frisse Frisén kom dit direkt.

VAD FAN, HAR DU SAGT DET?! Sa Frisse och tog tag i kragen på Torgny Steel-knuckle.

Nej, det har jag inte sagt, aldrig, men jag håller med, Slicka fitta är en värdelös låt, och Luftwaffe är mammas gossar allihop! Svarade Torgny Steel-knuckle omedveten om vad som väntade honom.


Del 23[ ]

I början var det bara ett svagt läte, som bara personerna närmast grinden hörde, men i takt med att det kom närmare och närmare var det fler som hörde polissirénerna. MC-klubbens ledare Torgny Steel-knuckle var så van att få besök av farbror Blå, så han visste redan vad han skulle göra. Till att börja med skulle han säga åt de andra att lugna ner sig för att det skulle se ut som att E. Hitlers folk hade övertagit. Då skulle han kunna skylla alltihop på E. Hitler när polisen kom. Torgny Steel-knuckle vände sig om för att ropa till de andra, men i samma sekund som han öppnade munnen fick han en rak höger och gick genast i däck.

Bwöööh! Sådär går det när man pratar skit om min favoritlåt! Sa Frisse Frisén stolt.

Bara någon minut senare strömmade massor av poliser in på Växjö Bamboozlers gård, så nu fick E. Hitler och co slåss mot både MC-knuttar och poliser.

Frisse, jag tror det är dags att vi måste ge oss av nu! Ropade E. Hitler, som hade insett att de inte kunde stanna kvar så länge till.

Bwööh! Reträtt! Ropade Frisse, och samtliga i Luftwaffe (utom Dieter Beck, då) började röra sig mot grindarna. När Luftwaffe började gå mot utgången förstod de andra också att det var dags att ge sig av.

Ska vi åka hem redan? Svarade Börje besviket när han såg att de andra började dra sig tillbaka.

Jamen Börje, när vi kommer tillbaka, då kan vi ju dricka brännvin! Sa Sven för att muntra upp sin bror.

Ja ja, jaså, men vad väntar vi på då? Mot grinden pöjkar!

När Olle Olé Olé Olé och de andra i hans grupp kom till grinden så var det dags att bära ut alla som hade blivit nedslagna. Nästan alla i grupp 1 hade däckat. Den enda som fortfarande stod på benen var Per Leonard. De blev även tvungna att hjälpa Farbror Arne ut. Inte för att han hade blivit nedslagen, utan för att hans rollator hade gått sönder i slagsmålet. Efter att alla tagit sig ut genom grindarna gick de till parkeringen mittemot för att sätta sig i sina bilar. Till E. Hitlers stora förvåning såg han att varken Växjö Bamboozlers eller poliserna följde efter dem. Det måste betyda att poliserna trodde att det var MC-knuttarna som låg bakom bråket, och Växjö Bamboozlers var nu för upptagna med att slåss mot polisen för att kunna följa efter E. Hitler.

Resan tillbaka till E. Hitlers residens gick utan problem. Visst några av förarna, till exempel Börje Lundin, körde ju på fyllan, men samtliga poliser på orten befann sig ju på Växjö Bamboozlers gård, så det fanns ändå ingen risk att de skulle åka fast. När de kommit fram och parkerat på E. Hitlers gård rusade plötsligt Eddie Meduza ut från E. Hitlers kontor. Han sprang fram till E. Hitler och ropade i panik:

Hitler! Nu är det kris! Vi har fått så många beställningar nu! Alla kassetter är slut! Vad fan ska vi göra?


Del 24[ ]

Va? Menar du att alla kassetter är slutsålda? Jag hade ju för fan ett helt lager kvar i morse! Sa en chockad E. Hitler.

Ja, det är den senaste kassetten som det är ett så stort sug efter! Det finns inte ett enda ex kvar! Sa Meduza.

Jamen om den senaste kassetten är slut, då får ni ta gamla kassetter och lägga i paketen. Jag brukar göra så ibland när det kniper. Sa E. Hitler.

Ja, men det har vi redan gjort, och när alla kassetter tog slut, då tog vi tomband och la i paketen. Vi har tillochmed åkt ner till affären och köpt kassetter för att ha något att skicka iväg. Sa Eddie Meduza och flinade med tanken på förvånade kunderna skulle bli när de förväntade sig en kassett med E. Hitler och Luftwaffe, men istället fick ett band med Lasse Stefanz.

Jaså, sa E. Hitler, då får vi besöka ett kopieringsföretag. De brukar alltid ha en massa kassetter på lager. De lär väl inte ge bort kassetterna gratis, så vi får nog ta med oss lite övertalning.

E. Hitler vände sig sen mot Frisse Frisén och ropade:

Frisse, ta med dig Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje Lundin och följ med här.

När alla satt sig i E. Hitlers bil körde de iväg mot kopieringsföretaget. När de kom fram sa E. Hitler åt dem andra att vänta i bilen ifall kopieringsföretaget mot all förmodan skulle gå med på E. Hitlers krav.

Välkommen herr Hitler, hur står det till? Sa en anställd när E. Hitler kom in genom dörren.

Jo tack, det är bra, men jag har ett litet problem. Jag skulle behöva sådär femhundra kassettband och så billigt som möjligt. Sa E. Hitler och tänkte att han snart skulle vinka in de andra.

Ja jo, men det ska vi kunna ordna. Vi har faktiskt tusen band som vi skulle slänga, men då kan ju du få dem istället.

Jamen oj vad bra! Men då ska jag hämta de andra så att de kan hjälpa oss att bära ut dem i bilen. Sa E. Hitler och gick ut för att vinka in dem.

Men när E. Hitler vinkade in dem trodde Frisse Frisén att de skulle gå in och ta kassetterna med våld. Frisse, Smällphete Sigge, Roger Ballis och Börje rusade genast in och började slåss, och E. Hitler fick inte stopp på dem förrän alla kopieringsföretagets anställda var nedslagna.

När de kom tillbaka till E. Hitlers residens fick alla hjälpas åt att skicka iväg alla beställningar som kommit in. Framåt kvällen hade de fått iväg den sista beställningen och kunde nu koppla av med lite brännvin som E. Hitler hade köpt på väg hem från kopieringsföretaget. De hade haft så fullt upp på sista tiden att ingen haft tid att bränna själv.

Men du, Hitler! Om vi bara skickar iväg en massa tomband, kommer inte kunderna då att skicka tillbaka banden och kräva pengarna tillbaka? Sa Olle Olé Olé Olé samtidigt som han blandade sig en rejäl grogg.

Nej, det är ingen fara. De kommer inte få några pengar tillbaka ändå om de skickar tillbaka banden. Förresten är det bara bra om de gör det, för då kan vi sälja samma band en gång till, hahaha! Skrattade E. Hitler innan han tog en stor klunk ur brännvinsflaskan. Sen höjde han flaskan och ropade:

God jul då mina vännerrr! Och skåååål!