Jag sitter här och funderar lite över allt som hänt i Eddievärlden under de senaste tio åren. Många är de som under åren fått omvärdera sin bild av Errol som den burduse kvinnohataren och snuskhummern. Men fortfarande finns det personer som inte är redo. För somliga är han fortfarande symbolen för allt det onda i vår värld och en sådan symbol fingrar man inte på hur som helst.

När Errol avled 2002 var det inte många från den "fina" världen som hade något positivt att säga om honom. Så avled Errol i sitt hem utanför Växjö och vi fick snart se hyllningar, bästsäljande samlingsalbum, dokumentärer på både radio och TV och till och med en egen utställning på museum. Mycket har hänt, men det finns fortfarande de som väljer att blunda.
Man kan inte omvända dem alla, det vet jag, men när man från både feministiskt och finkulturellt håll envisas med att gång på gång framställa Eddie Meduza som en burdus kvinnohatare med enbart fetta på hjärnan blir man lite trött till slut. Jag brukar svara dessa med att spela upp någon av alla fina låtar han skrev och berätta historien bakom låten Fruntimmer och varför den kom till, men det brukar sällan hjälpa. De har sin bild klar och går den bilden i bitar måste de kanske börja fundera på alla andra bitar vilka de byggt sin verklighet kring. Då faller väl allt som ett korthus till slut. 

Alla måste ju naturligtvis inte älska honom eller ens uppskatta hans musik, men när somliga fortfarande efter alla dessa år spinner vidare på gamla fördomar utan någon egentlig grund börjar man fundera på om de ens är villiga att bilda sig. De har förmodligen inte läst en enda artikel, sett en enda intervju eller ens hört någon annan låt än den fulla tonåringar brukar spela på förfester. Min teori är att de inte vill bilda sig en annan uppfattning än den i deras kretsar redan etablerade. Tänk er en feminist som helt plötsligt börjar uppskatta Eddie! Hon skulle väl förmodligen bli lika utstött och utskälld som Jens Spendrup blev när han härom dagen deklarerade att han inte ville kalla sig feminist. Nä, det är inte politiskt korrekt i dagens Sverige. Sådant får man inte säga om man vill ha sina vänner kvar.

Inom vissa kretsar är Eddie Meduza symbolen för kvinnoförtryck. En galjonsfigur som, oavsett hur fel det än månde vara, ska vara denna symbol för allt ont i världen för så har det alltid varit. Jodå, det förekommer mycket "knulla" i Eddies visor, men är det kvinnoförnedrande? I så fall är väl texterna minst lika mansförnedrande med tanke på alla texter om kukar och slagsmål han skrev. Han slog åt alla håll, högt som lågt och riktade inte in sig på någon särskild grupp. Men att han sedan i intervju efter intervju förklarade att han visst inte hatade kvinnor tycks hjälpa föga mot de som redan bestämt sig.

Men till den som fortfarande tvivlar kan jag säga det igen. Lyssna på 'Til The End Of Time, den fantastiska hyllningen till Eddies Flickvän. Eller varför inte på Just Like An Eagle, den mäktiga låten om förlorad kärlek och ensamhet. Efter den kan ni lyssna på I'll Be Saved, en visa om Errols gudstro för att sedan avsluta det hela med Vals Sentimental, en låt vi alla kan känna igen oss i. Det jag hör när jag lyssnar på dessa låtar är så långt ifrån en kvinnohatande snuskhummer som man bara kan komma.