Eddies Himmel pallrade sig ned till Malmö inför urpremiären av The Eddie MeduzaStory med undertiteln 'Dåren är lös'.
Hur upplägget skulle se ut var på förhand lite höljt i dunkel. Det enda som egentligen utlovats var en resa genom hans liv ackompanjerat av ett trettiotal av hans låtar. Jag anade därför att denna tripp kanske inte skulle bli någon vidare djupdykning utan att fokus kanske skulle ligga på framförandet av låtarna och fick nog rätt på den punkten, men detta gjorde man å andra sidan med bravur! De två sångarna Ralf Gyllenhammar och Cornelius Löfmark turades om att framföra Errols låtskatt under de två akterna där särskilt Cornelius ljuva skånska stämma gjorde många av låtarna stor rättvisa. Helt nöjd är jag dock inte. 

Var: Nöjesteatern, Malmö,7/11 - 2024
Publik: Flerhundrahövdad och oväntat blandad.
Antal gånger Ralf visar röven: 3
Betyg: 3,5 av 5.

Det var en nästan fullsatt salong bestående av alla möjliga personer från yngre barn till raggare, punkare och äldre damer. Många av dem visste kanske inte riktigt vad som väntade då jag fick förklarat för mig att många förmodligen var där främst för att det var en premiär och inte på grund av deras nyfikenhet kring Eddie Meduza. Det kan förklara det smått stela leendet den äldre damen bredvid mig hade under större delen av showen.

Tyvärr vågade Cornelius Löfmark inte riktigt ta Errols lite mer seriösare repertoar på fullt allvar där han med både minspel och betoning tydligt visade sig vara hyfsat obekväm med situationen. Detta var som tydligast under framförandet av Ingen plockar en maskros där han var lite väl teatraliskt tramsig. 
Det fanns också genomgående en viss beröringsskräck i hela produktionen för de mörka partierna i Errols liv, nästan som om man var rädd att publiken inte skulle vara riktigt mogen för denna typen av vändningar i showen. Som till exempel när Cornelius tog upp Errols depression där Ralf snabbt avbröt historien med orden "Sluta prata tråkigheter" och istället lite okänsligt rev av "Öppna dörr'n". Jag tror att publiken som ett led i detta inte alltid visste hur de skulle hantera situationen. När det blev för depressivt eller allvarligt hördes både spridda och nervösa skratt i publikhavet, något som fick åtminstone mig att skruva på mig nervöst i stolen.

Jag reagerade också på ett par rena faktafel som jag hoppas att man korrigerar till kommande föreställningar. TIll exempel så var historien om hur Errol lyckades undvika fängelse efter rattfyllan -81 inte helt korrekt. Han försökte visserligen smuggla in sprit på anstalten, men det var inte anledningen till att han efter fyra dagar blev överförd till Falbygdens mentalsjukhus för vård under återstoden av straffet. Istället var en mental kollaps huvudorsaken, vilken från vissa håll påstås ha varit simulerad. Påstående att Errol köpte sig en cheva för kontanta medel som hämnd på en nonschalant bilförsäljare stämmer inte heller helt då han enligt egen utsago aldrig ägde någon amerikanare.

Efter föreställningen försökte jag få en snabb kommentar från Ralf Gyllenhammar, men se det gick inte för sig utan han trodde istället jag var ute efter en selfie, vilken snabbt avklarades utan möjlighet till vidare kommentarer. Nåja, man kanske ska avtala tid med sådana stjärnor, tänkte jag och gav upp försöken. Istället grabbade jag tag i Nanne Grönvall som av en händelse befann sig i publiken för att få hennes syn på saken och hon hade bara positivt att säga. Någon direkt chock inför det som spelades upp var det inte tal om, utan hon tycktes ha bra koll på repertoaren sedan tidigare, men beskrev det som ett fantastiskt wake-up. Hon väntade sig inte direkt att få höra en sådan bredd från Eddie. Bra låtval och bra gäng, var hennes summering.

Även Olle Jönsson från Lasse Stefanz var på plats. Han var nöjd med showen och avslöjade i övrigt att han förutom de sedan tidigare kända tolkningarna han och Lasse Stefanz gjort av Eddies musik, faktiskt även spelat live med Eddie på riktigt i Lövstalund en gång i tiden. Mer om detta får jag nog gräva vidare i framöver.

Nu har jag låtit synnerligen kritisk under större delen av recensionen, märker jag, men när man nu gör något så ambitiöst som en sverigeturné om Eddie Meduza, hans liv och musikaliska gärning, där diverse rena faktafel förekommer och där vissa viktiga delar i historien stressas igenom eller till och med raljeras kring, blir betyget lägre. Detta var en gyllene chans att ta Eddie Meduza på allvar, vilken jag anser att man bitvis missade. Det var dock musikaliskt rent fantastiskt och väl framfört av både Ralf och Cornelius med band och där man i mångt och mycket lät låtarna sjäva berätta historien. Det var dessutom en bra bredd på låtvalet och de stående ovationerna från publiken efter Såssialdemokraterna var fröjd att uppleva.
Men, som en bekant uttryckte det efteråt: Det var en bra krogshow.

Turnéplan

Halmstad 14/2
Borås 15/2
Göteborg 16/2
Sundsvall 21/2
Gävle 22/2
Uppsala 28/2
Karlstad 1/3
Växjö 7/3
Kalmar 8/3
Trollhättan 14/3
Skövde 15/3
Linköping 21/3
Norrköping 22/3
Umeå 28/3
Luleå 29/3
Skellefteå 30/3
Jönköping 4/4
Stockholm 5/4
Västerås 11/4
Örebro 12/4